torsdag 20 augusti 2009

Oceanário de Lisboa

Lissabons oceanarium ligger beläget i Parque das Nações, utställningsplatsen för Expo'98 vilket sannerligen märks på de fantastiskt (eh!) kliniska och stilrena omgivningarna. Att promenera i området kändes som att befinna sig inuti en arkitekturmodell i småskala, eller ett gigantiskt open-air-apotek, eller en gipsdröm, eller eller eller ...


Lunne! Pingu!


Fisken med många namn: klumpfisk, månfisk, swimming head, ensamhuvud, Mola mola - är absolut oceanariets huvud(!)attraktion. Det mer officiella namnet solfisk kommer av fiskens vana att vid lugnt väder ligga på sidan i ytan, ofta med fenorna lättjefullt viftande i luften - OMG!

Fisken blir i snitt 1.8 meter lång, och väger ungefär 1 ton, dock har individer upp till 3.3 meter länga och 2.300 kg påträffats. Spännande fakta är att deras fortplantning ännu är i stort sett okänd.

Det var väldigt intressant att få se en solfisk så nära, de verkar väldigt fridfulla (eller ja, åtminstone hindrade av kroppshyddan till att göra några vidare hyss), och de få gånger som jag inte såg den i profil tycktes den runda svarta munnen kunna sluka hela världen. Tydligen (ja, surprise) trivs de dåligt i fångenskap, och växer väldigt dåligt. Eftersom den har svårt att manövrera sin stora kropp kolliderar den ofta med tankens väggar, och har svårt att hävda sig över mindre och mer aggressiva fiskar vid utfodringen (hemskt!), och därför behöver den ibland handmatas (men gulligt!).



Lissabons oceanarium är det största i Europa, och näst största i världen. Jag har även besökt Cine Aqua (beläget under Jardin de Trocadéro) i Paris, en dag när det romantiskt nog åskade och blixtrade över eiffeltornet, också det ett jättebra akvarium som jag uppfattade som nästan lika stort som Lissabons.


PS! Museishoppen var en stor besvikelse. DS!

More photographs from my trip to Lisbon, this time from the Oceanarium - the largest in Europe, and the second largest in the world (The Marine Life Park at Sentosa, Singapore, is the largest one).

2 kommentarer:

Ida sa...

Tänk vilka underliga (och underbara!) varelser det finns! Vissa känns nästan lite overkliga, som om de egentligen hör hemma i en saga.

Sofie Violett sa...

ida - Hm... jag vet att när jag tittar på dem / läser om dem så får jag ofta en väldigt stark känsla av hur realistiska och konkreta dem är, dokumenterade och kartlagda osv. Har ofta en trösterik tanke att de är (eller borde vara) mer självklara än människan.