Pic 1: by Smithsonian's National Zoo. Pic 2: by Stigs.
Precis som alla andra som skriver sina årssammanfattningar så måste jag först och främst understryka att precis som alla andra som skriver sina årssammanfattningar så uppskattar jag inte syftet med årssammanfattningar, samt är trött på att läsa alla andras. Att jag ändå tycker att mitt 2009 förtjänar en notering i kanten var dels Isabellas eminenta årssammanfattning, som en spänd vattenyta som träffas av en hård - men inte farlig - pil, men också för att jag ville ha en anledning att posta de fina snöflamingobilderna.
2009 fick en skakig början: jag slutade träffa Berit (min freudianska prat-tant) och påbörjade året i ett tillstånd av psykologisk ”ensamhet” – mycket skönt att få vara ifred i sitt eget huvud, är fortfarande min största lärdom av det. Ett väldigt långt och fint förhållande och samboskap bröts upp på alla hjärtans dag (jag kommer aldrig kunna förneka min inre drama queen, jag tror att hon är precis som Liz Lemon – skogstokig and gets away with it). En mycket stor och vuxen lägenhet packades ihop och jag lärde mig snabbt att leva på olika trånga ytor, samt att röra mer ekonomiskt. Ett nytt förhållande tog sin början i mars.
Under våren gick det att se min konst i två tidskrifter, en bedrift jag är hemskt stolt över. Mellan juni-oktober arbetade jag på Diskrimineringsombudsmannen, vilket var mitt första ”riktiga” jobb. I september fick jag ännu ett jobb, som jag fortfarande arbetar på. Att få möjlighet att arbeta inom det yrket jag för tillfället utbildar mig inom utan att ännu ha tagit ut min examen, med en bra eller hyfsad inkomst och fantastiska eller överkomliga arbetskamrater, har förändrat mig enormt. Jag har lärt mig att värdera mig själv, presentera mig själv, och i slutänden även sälja mig själv. Åtminstone så smått, babysteps. I och med detta flyttade jag även från min hemstad till Stockholm, något jag initialt trodde skulle kunna innebära vissa delikata problem. Men istället trivs jag väldigt bra, älskar lägenheten på Lilla Essingen, sjöutsikten och promenadstråken, samt den underbare man som låtit mig fylla min plats där, och har redan hunnit lära känna några nya personer (vissa kanske bara behöver sätta foten i en ny stad för att tre nya bekantskapskretsar ska uppenbara sig, men så har jag aldrig funkat).
Under sommaren och hösten så jobbade jag heltid och pluggade samtidigt som jag målade så mycket jag bara orkade, ofta nästan hela nätterna. Under 2009 hann jag sammanställa tre stycken tavlor från grunden, avslutade några tidigare projekt, samt påbörjade ett nytt som är till hälften färdigt och som jag ännu inte visat på Internet. För vissa kanske det inte låter som så mycket, i jämförelse med alla de konstbloggar som spottar ur sig nya bilder var och varannan dag. Men jag är väldigt stolt över mitt arbete, vilket avlönade sig hårdare än någonsin i november då jag fick reda på att jag kommer att få ställa ut tre av mina akvareller nästa år. Det är väldigt stort för mig som ännu inte har någon sorts konstnärlig karriär. Hurra! rent ut sagt.
Årets slut har fått en viss törn. Först blev jag sjuk länge och låg och funderade på livets elementarpartiklar i en ensam, lånad lägenhet i hemstaden. Sedan bestämde jag mig för att tillbringa julen i sin intirety i mitt föräldrahem, där jag inte sovit/bott på sex års tid. Här har jag gjort vissa värdefulla iakttagelser och upplevelser, som kanske inte sprider ett nytt ljus över min uppväxt men som helt klart lyser med lampan litet extra i vissa hörn. En kväll satt jag och pappa uppe och pratade och räknade matte, precis som när han hjälpte mig i 2-3 timmar varje eftermiddag när jag försökte ta mig igenom Matte B på gymnasiet, vilket jag betraktar som en av de finaste kvällarna under hela 2009.
Just nu har jag nästan inga konkreta förväntningar inför nästa år, förutom att jag redan nu vet att januari kommer att bli en väldigt nervös och spattig månad. Min största förhoppning är att få ett nytt jobb, något roligt illustrationsuppdrag, färdigställa några tavlor, utveckla några nya relationer och att gå ekonomiskt plus minus noll - fast det vill jag å andra sidan alltid. Något/några är ledordet, måttlighet let's go för 2009 var överlag litet too much.
