"The Seagulls", work in progress #2

(klicka för större)

Ungefär tvåhundra stycken garnnystan senare ... och havet börjar äntligen att likna något, dock kanske inte just ett hav. Tanken är att två tredjedelar av bakgrunden skall fyllas på liknande sätt. Se motivet i sin helhet, här.

After drawing about twohundred balls of yarn, the sea is really starting to come together. If you'd like to see the motif in its entirety, visit this page.

The Company of Wolves

(klicka för större)

"There is always something to look at in the forest, even in the middle of winter - the huddled mound of birds, succumbed to the lethargy of the season, heaped on the creaking boughs and too forlorn to sing; the bright frills of the winter fungi on the blotched trunks of the trees; the cuneiform slots of rabbits and deer, the herringbone tracks of the birds, a hare as lean as a rasher of bacon streaking across the path where the thin sunlight dapples the russet brakes of last year's bracken."

[...]

"Who has come to sing carols, she said. Those are the voices of my brothers, darling; I love the company of wolves. Look out of the window and you'll see them."

(from Angela Carters "The Company of Wolves" ♥ originally published in the anthology The Bloody Chamber and Other Stories, 1979)

pussy 08;09;10

Den åttonde, nionde och tionde bilden ur illustrationsuppdraget för Pridefestivalen. Se de sju tidigare bilderna och läs mer om uppdraget här och här.

"Eve" är uppenbart inspirerad av den bibliska berättelsen om Eva, ur Första Moseboken, där hon olovligt äter av kunskapens frukt och konfronteras med sin egen, och Adams, nakenhet (synden). Detta är någonting jag i illustrationen valt att tolka som någonting högst positivt, därav den rara ormen som slingrar sig i en hjärtform. Dock - min Eva är glupsk, hon nöjer sig ej endast med en frukt, och snart har hon blivit vad hon äter.

© "Pussy 08 - Eve", bläck
(klicka för större)

Denna illustration är den bild som misstänker kan ses som mest pornografisk, på grund av kvinnans utmanande position. Själv tycker jag att den är lekfull med mycket rörelse i. Under den dagen jag tecknade denna, läste jag Mius insprängda historia om sin ungdoms sexuella jag-splittring i Haruki Murakamis Sputnik Sweetheart (2001). Utan att avslöja för mycket - läs! läs! - sker denna klyvning då hon av en olyckshändelse fastnar högst upp i ett Parisehjul efter karnivalområdets stängningstid, och genom natten bevittnar sin egen avbild begå sexuella handlingar hon aldrig tidigare vågat fantisera om. Att HBO serien Carnivàle (2003) rullade i bakgrunden, gjorde givetvis även sitt.

© "Pussy 09 - Carnivàle", bläck

(klicka för större)

Avslutningsvis insåg jag att de flesta av mina motiv var väldigt små, och ritade därför en närbild, med många fält att färglägga. Detta är inte någon av de bilder jag är mest nöjd med, men möjligen den som bäst fyller sin funktion.

© "Pussy 10 - Closeup", bläck
(klicka för större)

A hard and challenging work on commission for this years (2008) Euro Pride festival: Ten new ways of viewing the cunt - see the first seven illustrations and read more about the assignment here and here. "Pussy 08 - Eve" was obviously inspired by the biblical tale of Eve, eating not only one piece of the fruit of wisdom and being confronted with her own body and sexuality. This is something which I choose interpret as something highly positive, hence the sweet heartshaped snake. ♥

"Pussy 09 - Carnivàle" may be the one with the most pornographic approach. During the day when it was made, I read Haruki Murakamis Sputnik Sweetheart (2001), and found myself totally absorbed by the character Mius tale of the sexual shattering of her Self, in her youth. Without spoiling too much – read it! read it! – the split of the Self takes part when she by accident is stuck on the top of a ferry wheel, from evening ‘til morning, and during the night witness her own copy act out her repressed sexuality, in actions she’d never even dreamed of before. The fact that the brilliant HBO serie Carnivàle (2003) was on in the background, of course played its part.

In the end, I realized that most of the pussies I’ve drawn where rather tiny, and therefore decided to do a closeup. This isn’t the illustration of my préfère, but at least it has a lot of blank fields to color. Enjoy!

Les Treize Maisons & affisch

(klicka för större)

Tre små hus som jag känner mig synnerligen nöjd med (... med undantag för den bristfälliga/sneda inscanningen samt mitt mindre professionella försök att föra samman dem som ett panorama i Photoshop). En musikaffär, ett konditori och en skräddare ... jag undrar när stadens väktare ska vända sig till mig i fråga om stadsplaneringen?

Jag använde sedan det näpna kvarteret som förgrund i en kommersiell affisch, med något sorts diffust kulturtema. Ett litet naivt tag på staden som vaknar till liv av musiken, där varje dansares kostym relaterar till en given huskropp.

(klicka för större)

Three little houses which I feel particulary satisfied with (... except for the inferior scanning, and the less professional photoshop-panorama of mine, to get them to fit together). A musicshop, a patisserie and a tailor ... do we really need anything else? I used this little block as a foreground on the poster below, with a bit of a diffuse cultural thematic. Each of the dancers uniforms relate to a given main body of a house, which are woken up to life by the music.

La petite maison rose

(klicka för större)

Det här huset är en liten del i vad som förhoppningsvis kommer att bli en affisch för ett kulturevenemang, beroende av om den blir framvald till att användas eller ej. Tecknad på fri hand med viss inspiration av Brideshead Revisited (1981), som malde på i bakgrunden under x antal timmar. Anthony Blanche, du är min springare. ♥ (obs! dålig kameravinkel, huset är ej snett)

(klicka för större)

(klicka för större)

This little house is a small part of what hopefully will become a poster for a cultural event. Don't you just wanna move in? ♥ (ps! the petite maison is not crooked, it's just a real bad camera-angle..)

The bargain store is open

Efter en oinspirerad helg kände jag att det var dags för litet flärd, eller åtminstone något som kan misstas för det. Om du gillar något plagg litet extra mycket, klicka här, och lägg ditt bud! ♥

After an uninspiring weekend, I thought it was time to pull the vanity out of the bag. If you see something which makes your heart pump away, visit and put a bid on my new pretty auctions ! Lots of lovely vintage clothing for women.

The Sorrows of an American

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

Efter en veckas lång konflikt av internationell kaliber, en kontinental affär - som Fagerholm skrev, har bacillerna smugit sig på: småfeber, litet ont i halsen, värkande muskler och ett bankande kallt bröst. Ingenting som skulle legitimerat en tummad föräldralapp i mellanstadiegymnastiken, men jobbigt ändå. Så jag väntar ut det i min soffa. Försöker konstruera mitt första hav i "The Seagulls" (se bild, bollarna ska fyllas ut på något vis..). Rycker i Elvis Costello som trots sin fina satans härkomst inte kan tänka sig ställa upp på bild. Bläddrar i den största boken jag äger, eller - det är ju faktiskt tre böcker i en lila låda, Lost Girls av Alan Moore och Melinda Gebbie. Efter att jag tvingat alla jag känner att läsa den (dem) utlyste jag en privat liten tävling, med syfte att se i vilken bok som de flesta ville retirera för att nej nu blev det för mycket. De flesta svarade Bok 2. Jag är magstark, på ont och gott, och svarade såklart Bok 3. Någon annan som läst den?

Kisar sedan mot Babel. Jag sälar mig tveklöst till Team Hustvedt, snarare än Team Austen. När jag ägnade mig åt mina kontinentala affärer tidigt i våras, så sträckläste jag The Sorrows of an American på något café, det kändes viktigt. Nu ikväll pratades det om den stora skandinaviska tystnaden, hennes norska uttryck för empati, New York och immigranter. Men det kändes på något sätt litet för bra. När speakrösten talar om "den djupa fåran i den skandinaviska litt" (citerar ur minnet, kan lika gärna ha varit den djupa fåran i whatever), zoomas en norsk fjord in. Sedan skrattar Hustvedt liksom hysteriskt när hon pratar om "... me and my husband!!!". Hon känns som en person som jag tyvärr inte skulle klicka med, privat. Hm. Det gör såklart att jag gillar henne ännu mer ♥

If you're gonna read only one novel this year: let it be "The Sorrows of an American" by Siri Hustvedt. And if you're gonna sleep in a new bed, let it be the one belonging to Melinda Gebbie, but I personally would avoid Alans.