The Sorrows of an American

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

(klicka för större)

Efter en veckas lång konflikt av internationell kaliber, en kontinental affär - som Fagerholm skrev, har bacillerna smugit sig på: småfeber, litet ont i halsen, värkande muskler och ett bankande kallt bröst. Ingenting som skulle legitimerat en tummad föräldralapp i mellanstadiegymnastiken, men jobbigt ändå. Så jag väntar ut det i min soffa. Försöker konstruera mitt första hav i "The Seagulls" (se bild, bollarna ska fyllas ut på något vis..). Rycker i Elvis Costello som trots sin fina satans härkomst inte kan tänka sig ställa upp på bild. Bläddrar i den största boken jag äger, eller - det är ju faktiskt tre böcker i en lila låda, Lost Girls av Alan Moore och Melinda Gebbie. Efter att jag tvingat alla jag känner att läsa den (dem) utlyste jag en privat liten tävling, med syfte att se i vilken bok som de flesta ville retirera för att nej nu blev det för mycket. De flesta svarade Bok 2. Jag är magstark, på ont och gott, och svarade såklart Bok 3. Någon annan som läst den?

Kisar sedan mot Babel. Jag sälar mig tveklöst till Team Hustvedt, snarare än Team Austen. När jag ägnade mig åt mina kontinentala affärer tidigt i våras, så sträckläste jag The Sorrows of an American på något café, det kändes viktigt. Nu ikväll pratades det om den stora skandinaviska tystnaden, hennes norska uttryck för empati, New York och immigranter. Men det kändes på något sätt litet för bra. När speakrösten talar om "den djupa fåran i den skandinaviska litt" (citerar ur minnet, kan lika gärna ha varit den djupa fåran i whatever), zoomas en norsk fjord in. Sedan skrattar Hustvedt liksom hysteriskt när hon pratar om "... me and my husband!!!". Hon känns som en person som jag tyvärr inte skulle klicka med, privat. Hm. Det gör såklart att jag gillar henne ännu mer ♥

If you're gonna read only one novel this year: let it be "The Sorrows of an American" by Siri Hustvedt. And if you're gonna sleep in a new bed, let it be the one belonging to Melinda Gebbie, but I personally would avoid Alans.