Omgivningen beter sig heller inte särskilt peachy keen, den heller. Jag bjuder på två autentiska scener ur mitt så kallade liv:
1. På x2000 från Stockholm: jag stiger på tåget, och upptäcker att en kvinna (gravid i kanske sjätte månaden) med en 2-3 år gammal (jag kan ingenting om barn) pojke med vitt lockigt hår i famnen, sitter på min fönsterplats. Som den buttercup jag är säger jag såklart att hon ska sitta kvar, jag kan ta hennes plats bredvid. Hon ser glad och trött ut, litet som om någon blött en pensel och låtit den glida några drag över hennes ansikte, ingenting fastnar. Då ryter en arg mansröst, som såklart tillhör den upprörde äkte mannen, till bakom mig! Han kräver att personligen få kontrollera min biljett, för "annars vet man ju aldrig vad det är för slödder som sitter vid ens familj!" [såklart använde han man och ens, för att göra det hela allmängiltigt - som om allmänheten oroar sig för vad sjutton en sådan som jag kan ta mig till - anm. jag såg ut typ som på fotografierna nedan, så himla trevlig! henne vill man ge ett sommarjobb, pronto.] Jag påpekar att det ju är fundamentet i konduktörens anställning, men han gav sig inte, och fick till slut se min korrekta biljett, varpå jag fick hans tillåtelse att sitta bredvid min egen plats. En sak (gravida frun sprang på toaletten stup i kvarten) ledde till en annan (jag återtog min fönsterplats som en annan luggsliten lejoninna), och snart sitter den arga mannen bredvid och läser en svensk kriminalroman och ömsom smäller med käkarna, tuggar på läpparna (bergis pressar tungan mot gommen också - det brukar jag göra när jag är arg, vilket ofta resulterar i migrän) - qu'est-ce que c'est?! De hade fina kläder och en välpimpad barnvagn, vet inte varför det gör saken värre!
2. Tjuvlyssnat på stadsbiblioteket: två män ca 30-40- eller 50- år gamla (jag kan ingenting om män heller, apparently), diskuterar livligt hur härligt det vore att "få sätta på en tjej i arslet, några gånger [min kursivering!]" och de var bägge rörande överens om hur trist det är att "det blivit så dyrt om man vill få tag på en svenska" de senaste åren. "400-500 kronor räcker inte ens till en [biblioteksbrus, men jag har mina inte alltför vilda gissningar] nuförtiden". Vidare var tydligen den ene mannen trots allt litet lyckligt lottad då han "hittat en som [biblioteksbrus] billigt på en madrass på golvet i [bostadsområde / biblioteksbrus]". Den andre uttryckte sin beundran och avundsjuka. Kan vara riktigt jobbigt, sådant där. När man har en framgångsrik kompis. Avslutningsvis diskuterade de ingående papa Fritzl's day job.
(klicka för större - klick klick!)
... men titta här! En viss produktivitet har trots allt ägt rum. Detta är förgrunden till "Great Expectations". Att måla kläder är något av det tråkigaste jag vet, men efter några timmars ansträngning känner jag mig nöjd - tanken är att flickorna ska se ganska utspökade ut, overdressed. Ytterligare två vinthundar ska målas, med små, men tunga, vingar.
♥ ♥ ♥
Åh, jag åkte spårvagn, och tittade på Carl Larsson-utställningen på Prins Eugens Waldemarsudde. Det var så himla fint och jag hade kunnat trippa runt där i evigheter! Min favorit var helt klart "849 Friluftsateljén" (akvarell, troligen från 1898). Underbar! Önskar jag kunde köpa en kopia, eller åtminstone hitta den på Internet. Sedan föll snön, igen. Men av någon anledning gjorde det ingenting.
Jag har också konfronterats något med min oförmåga (eller, jag lyckas ju till slut, så kanske snarare mina groteska svårigheter) att ringa in min själv. Blev intervjuad av söta Å, och svarar även på frågor från två tjejer som skriver sitt examensarbete om unga illustratörer, vilket ska resultera i en bok - väldigt roligt! I.S. skriver klokt och koncist om att intervjua och att intervjuas. Kan illustreras så här.
- Ny vårklänning?
- Från Indiska!
- Avkortad någon decimeter?
- God only knows!
The illustration in the middle is the prominent figures of my new painting "Great Expectations", which is coming along slowly. I wholeheartedly recommend this exhibition of fabulous swedish artist Carl Larsson. Also, I've bought a new dress. I've been told that spring becomes me, but really - when is that not the case? ♥
20 kommentarer:
Love your new illustration! Brilliant! Your detail work is beautiful, as always. Mary Roberts
VA? vilka sviniga biblioteksmän, trodde knappt det fanns sådana.
jag är förresten med i samma bok som de unga illustratörerna. :)
mary roberts - Oh, thank you! And how sweet of you to check in on me! ♥
annika - Det var helt sjukt! Efteråt hörde jag mig för, och tydligen kan man polisanmäla sådana företeelser om man kan lämna signalement. Hihi, jag vet, jag såg ditt namn i mejlistan - roligt! :)
I, for one, welcome our new library scum overlords!
anonym - I bet you do!
Love u sweet pea :)
"vårkrispigt" jublade hon och tänkte på stjälkar, närmre ben än senare, framför datorn, när tyllen lyfte allt till nya höjder. din vårklänning är min vårklänning om inte Indiska hänger ut den i bútiken när jag inte kan betala.
Åh, den där klänningen är så galet fin!
Jösses. Men är det något livet (eller mitt första sommarjobb i kiosk) lärt m,ig så är det att det finns fler dumma och dumkonstiga människor än snälla och brakonstiga. Men de brakonstiga väger upp, hoppas, hoppas jag. Fy fan för såna killar föresten!
Och som vanligt gillar jag dina illustrationer!
Jag är totalt golvad och mållös av de här människorna du stötte på. Alltså svinen på bibblan behöver ju öht inte kommenteras med mer än hakan i golvet, men MANNEN PÅ TÅGET???? "Får jag se din biljett"?? För i helvete! Jag har nog aldrig hört nåt värre. Klarar man inte att sitta bredvid främlingar så ska man kanske inte ta tåget i första hand, och man kanske inte ska ingå i ett SAMHÄLLE! Flytta ut på tundran, jävla svin. Du borde ha skällt ut honom. Stackars hans fru/partner! Och stackars barn att växa upp med ett sånt SLÖDDER, för att använda hans egen vokabulär.
Men: teckningen och klänningen var jättefina! Vilka OTROLIGT snygga mönster på kapporna, och håret!
Jag är förundrad över världens dumhet. Mest undrar jag vad fan det var för problem med den där mannen på tåget. Att det finns svin här i världen (läs biblioteksmännen) chockas jag inte över, men att människor är så utan hyfs (!) det har kan jag inte klara av, underligt nog.
By the way: din ordidentifiering har alltid så mysiga ljudord. Denna gången kör den på "furps". Låter helt fantastiskt!
[Ordidentifiering (-en)]=?
åsa - Peach, plum, pear ♥
a - Jag vill å det grövsta uppmuntra allt det du skrev! du skulle bli så himla fin i den, a.
kusin linnéa - Visst är den! Du skulle kunna sy något liknande, fast bättre.
woa - The kiosk-way-of-life. Tack!
moa - JUST! Biblioteksmännen, sådana har man ju om inte träffat på, så åtminstone accepterat (inte accepterat alltså, men du förstår) i all sin misär, - TÅGMANNEN däremot... situationen var så irriterande efter som jag liksom inte kom mig för. Det där jag sade om konduktören var det snärtigaste som föll på. Fy fan. Frun - det var ju det värsta. Hon var så undergiven och trött (bar på _ännu_ ett barn liksom) att jag mådde så dåligt när jag tittade på henne att jag var tvungen att omsätta ångesten till ilska över att hon ens var med honom, istället för att vara arg på honom. Kom på mig själv i detta jobbiga resonemang efteråt - så himla typiskt att bli arg på henne, eftersom att bli arg på honom inte leder någonstans för han var ett uppenbart spån. Hon hade ändå något i blicken, om än sorg.
... och TACK! ♥ Vad roligt att du gillar dem! Jag hade ett sånt himla sjå. Den randiga klänningen har typ hur många lager färg som helst och små streck, men allt faller bort i scanningen. Blä.
i.s. - JUST #2! Jag upprörs helt klart mer över ohyfs än olagliga kränkningar - eller: det är det jag knallar runt och fräser och fnyser åt i flera veckor efteråt. Hu hu. Varför gick jag ens med på att visa min biljett? Jag är inte ens särskilt väluppfostrad.
i.s. / a (igen!) - Jag respekterar ju er hemskt mycket, och hade först tänkt spela kool. Men: vad är ordidentifiering egentligen? (ja, förutom vad jag kan gissa mig till, alltså att identifiera ... ord?) Jag är i vilket fall som helst grymt lycklig över att mina är mysiga! ♥ ♥ ♥
När jag ska lämna en kommentar så ska jag skriva in en rad bokstäver för att bevisa att jag inte är en spambot. Upptäckte precis att jag döpt om den från ordverifiering till ordifentifiering (!). Och den spottar ur sig lustiga ord, det är nästan lite OEI över den. Nu producerade den "cycleeth"
i.s. - Jaha! Haha! Vet inte riktigt vad jag föredrar - tycker att den ordverifieringen som bl.a. finns på FB som använder riktiga ord är riktigt läskiga av någon anledning.
Vilka svin du råkade på! uää att diskutera sånt på det sättet.
Mycket fin klänning och illustration dock!
Fint med tyll under.
Den som är på FB är en del av ReCaptcha-initiativet och hjälper till att digitalisera böcker! (Nu sa min captcha: "tatesse")
http://recaptcha.net/
mallis - Ja, eller hur? Men tack, fina!
philip - Intressant läsning! "In each case, roughly ten seconds of human time are being spent. Individually, that's not a lot of time, but in aggregate these little puzzles consume more than 150,000 hours of work each day. What if we could make positive use of this human effort?" Extremt gulligt att man kan hjälpa till att digitalisera gamla texter genom att reCAPTCHA ord från scannade böcker - nästan samma som 'ett klick för skogen' och dyl. tjänster. ♥
is it based off the book by Dickens? lovely dress and drawing by the way
mikkle - Thank you so much! ♥ ♥ Yes, the title is inspired by the Dickens novel, but not the actual painting.
Skicka en kommentar