Omgivningen beter sig heller inte särskilt peachy keen, den heller. Jag bjuder på två autentiska scener ur mitt så kallade liv:
1. På x2000 från Stockholm: jag stiger på tåget, och upptäcker att en kvinna (gravid i kanske sjätte månaden) med en 2-3 år gammal (jag kan ingenting om barn) pojke med vitt lockigt hår i famnen, sitter på min fönsterplats. Som den buttercup jag är säger jag såklart att hon ska sitta kvar, jag kan ta hennes plats bredvid. Hon ser glad och trött ut, litet som om någon blött en pensel och låtit den glida några drag över hennes ansikte, ingenting fastnar. Då ryter en arg mansröst, som såklart tillhör den upprörde äkte mannen, till bakom mig! Han kräver att personligen få kontrollera min biljett, för "annars vet man ju aldrig vad det är för slödder som sitter vid ens familj!" [såklart använde han man och ens, för att göra det hela allmängiltigt - som om allmänheten oroar sig för vad sjutton en sådan som jag kan ta mig till - anm. jag såg ut typ som på fotografierna nedan, så himla trevlig! henne vill man ge ett sommarjobb, pronto.] Jag påpekar att det ju är fundamentet i konduktörens anställning, men han gav sig inte, och fick till slut se min korrekta biljett, varpå jag fick hans tillåtelse att sitta bredvid min egen plats. En sak (gravida frun sprang på toaletten stup i kvarten) ledde till en annan (jag återtog min fönsterplats som en annan luggsliten lejoninna), och snart sitter den arga mannen bredvid och läser en svensk kriminalroman och ömsom smäller med käkarna, tuggar på läpparna (bergis pressar tungan mot gommen också - det brukar jag göra när jag är arg, vilket ofta resulterar i migrän) - qu'est-ce que c'est?! De hade fina kläder och en välpimpad barnvagn, vet inte varför det gör saken värre!
2. Tjuvlyssnat på stadsbiblioteket: två män ca 30-40- eller 50- år gamla (jag kan ingenting om män heller, apparently), diskuterar livligt hur härligt det vore att "få sätta på en tjej i arslet, några gånger [min kursivering!]" och de var bägge rörande överens om hur trist det är att "det blivit så dyrt om man vill få tag på en svenska" de senaste åren. "400-500 kronor räcker inte ens till en [biblioteksbrus, men jag har mina inte alltför vilda gissningar] nuförtiden". Vidare var tydligen den ene mannen trots allt litet lyckligt lottad då han "hittat en som [biblioteksbrus] billigt på en madrass på golvet i [bostadsområde / biblioteksbrus]". Den andre uttryckte sin beundran och avundsjuka. Kan vara riktigt jobbigt, sådant där. När man har en framgångsrik kompis. Avslutningsvis diskuterade de ingående papa Fritzl's day job.
(klicka för större - klick klick!)
... men titta här! En viss produktivitet har trots allt ägt rum. Detta är förgrunden till "Great Expectations". Att måla kläder är något av det tråkigaste jag vet, men efter några timmars ansträngning känner jag mig nöjd - tanken är att flickorna ska se ganska utspökade ut, overdressed. Ytterligare två vinthundar ska målas, med små, men tunga, vingar.
♥ ♥ ♥
Åh, jag åkte spårvagn, och tittade på Carl Larsson-utställningen på Prins Eugens Waldemarsudde. Det var så himla fint och jag hade kunnat trippa runt där i evigheter! Min favorit var helt klart "849 Friluftsateljén" (akvarell, troligen från 1898). Underbar! Önskar jag kunde köpa en kopia, eller åtminstone hitta den på Internet. Sedan föll snön, igen. Men av någon anledning gjorde det ingenting.
Jag har också konfronterats något med min oförmåga (eller, jag lyckas ju till slut, så kanske snarare mina groteska svårigheter) att ringa in min själv. Blev intervjuad av söta Å, och svarar även på frågor från två tjejer som skriver sitt examensarbete om unga illustratörer, vilket ska resultera i en bok - väldigt roligt! I.S. skriver klokt och koncist om att intervjua och att intervjuas. Kan illustreras så här.
- Ny vårklänning?
- Från Indiska!
- Avkortad någon decimeter?
- God only knows! The illustration in the middle is the prominent figures of my new painting "Great Expectations", which is coming along slowly. I wholeheartedly recommend this exhibition of fabulous swedish artist Carl Larsson. Also, I've bought a new dress. I've been told that spring becomes me, but really - when is that not the case? ♥