det finstilta

Mina nya skolplanscher! Konsumtionslyckan är total. Blev tipsad om dessa av en väldigt trevlig bloggläsare, som hört poetens klagan. De känns litet mekaniska och jugend. Om vi levde i en steampunkvärld (varför gör vi fortfarande inte det?), är jag övertygad om att vi skulle se ut såhär inuti... mänskliga kugghjul, i blåstick.

Det är dags att växa upp och börja läsa det finstilta. I alla tänkbara situationer.

1. Jag tänker absolut inte delta i Hopetävlingen som jag peppat och planerat jättemycket inför de senaste dagarna. "The original drawings will not be returned to the applicants. Submitted drawings belong to Hope and may be used for promotional purposes." Så obeskrivligt fult upplägg. I klartext betyder det att även om man inte vinner det trevliga presentkortet så förlorar man i alla fall rättigheterna till sin illustration. Det är ju en sak att offra rättigheterna i utbyte mot en vinst och publicitet, men i utbyte mot ... ett glatt deltagande? Pinsamt.


2. Jag och två vänner sökte- och blev till sist erbjudna en lägenhet på 100 kvm i ett 1700-talshus mitt i stan, för en alldeles för överkomlig ingångssumma. 24-timmars patetisk eufori och planerande senare, frågar jag mig själv var jag förlagt min cynism? Måste sluta vara kär, det hjälper säkert.Byta hårfärg också, snarast. Skärpning. Sånt. Händer. Bara. Inte.


3. Maskeringar av alla de slag är ju väldigt aktuellt denna allhelgonahelg. Vissa (de gick ju faktiskt all in!), är (sexy amish! eh... ja, eller nåt) betydligt (de var tyvärr inte de enda ljushuvudena) mer okej (It's obviously supposed to be a 1977 Punk look, but I guess Johnny Fuckface is too stupid to get it!) än andra. Ett till synes outtömligt ämne, som såväl 80- som 90-talister borde ha avhandlat och lagt bakom sig vid det här laget, som ett fyllemisstag som inte ens dina bästa vänner påminner dig om i svaga stunder - du ska bara förstå hur olämpligt misstaget var genom deras skadeglada blickar, kamouflerade för att påminna om öppenhjärtig bekymran. Skärpning! Moa ringade in problemet hemskt bra i sitt inlägg, och vidare i gästboken:

birthdaygirl Linn

Häromdagen fyllde Linn år, och några konstnärliga vänner gick ihop och målade varsitt porträtt av henne, vilka sedan blev ett collage. Här är mitt (vad som känns som) dussinbidrag. Först tog vi x fördrinkar på det otroligt spexiga Vampire Lounge på Östgötagatan, och sedan åt vi thai på Koh Phangan på Skånegatan - där det, på allmän begäran, både åskade och blixtrade inomhus.


Annars har jag funderat mycket på där där Hopetävlingen. Om jag har tålamod och tid tror jag att jag ska måla  någonting i gråskala för en gångs skull: snö över Moskva, en persisk matta, två män på en balkong: en påklädd. Ja, så har jag tänkt.

no restrictions

Igår flyttade en av Seagulls-flickorna in i Alinahs nya header.

Som så trevligt och uppmärksamt påpekades i kommentarfältet i mitt förra inlägg, har jag en tendens att göra många målningar inom en och samma målning. Kanske borde jag bryta ut mina figurer oftare, de klarar sig trots allt ganska bra separat.

I övrigt går jag på sparlåga. Hela livet (ja, överdrift) känns just nu helt ut-och-in. De närmaste två veckorna ska jag göra väldigt många olika saker: plugga, göra examinerande seminarier, skriva en stor tenta, jobba på mitt underbara jobb på DO som jag älskar, jobba på mitt nya helgjobb som verkar okej, träffa litet olika vänner, fira en födelsedag, hjälpa till att annordna en klubb, etc. Kanske inte låter som mycket för vissa, men för mig som är av naturen lat - men samtidigt rastlös och ihärdig, är det definitivt det. Och jag har redan nu börjat bäva inför november och december, som gapar tandlöst tomma, kalendern består just nu mest av en gruppuppsats som simmar i en ocean av tid, och helgjobbet som visserligen är socialt men inte särskilt utvecklande eller mentalt stimulerande. Jag som sparat alla pengarna jag tjänade under sommaren för att ha råd att vara hemma och måla och jobba på min portfolio, hemsida, utvecklas ordentligt, the shit, vill nu istället bara jobba och glömma. Så otaktiskt och deppigt.

Kanske har det med ambitionsnivån att göra. Borde egentligen måla färdigt den påbörjade Great Expectations, för att sedan kunna ta mig vidare, men det tar emot. Jag började måla den i april, när saker och ting just hade brakat ihop, vet inte just om jag vill påminna mig för mycket om det just nu. Jag behöver nya lysande utsikter. Pronto. Då känns det här mer lockande! Men frågan är vad jag skulle kunna måla... Har aldrig varit särskilt förtjust i ickebegränsningar. Ju mer jag begränsar mig dessdå mer kommer definitivt ut i slutänden.

I've used one of my Seagull-girls to make a pretty new header for Alinahs blog. Check it out here.

a hint of mint

© "The Little Knitters", akvarell, och bläck
ca 50 x 60 cm

(click to enlarge - recommended!)

Processen med denna målningar har varit lång och brokig. Arbetet började då Emil (Parker Lewis) frågade om jag kunde göra omslaget till hans sjutummaren "Ingen så blå / Overklighetens folk". Det fanns en diffus tanke bakom motivet, om krossade drömmar och det politiska kollektivet. Personligen kände jag att jag behövde öva mig på att måla akvarell, utan att fega ur och först teckna konturer med mina älskade bläckpennor, samt att måla pojkar eftersom jag jag oftast tillägnar mina motiv det täcka könet.

En pojke, blev två, blev tre, blev tjugofyra stycken små gruvarbetare. Eftersom jag jobbat på dem mer eller mindre intensivt under flera månader, känns det åtminstone för mig som om varje pojke har sin egen historia. Dels det litet mer uppenbara hierarkiska: tre av pojkarna har finare kläder än alla de andra, vissa är smutsigare än andra, etc. Eftersom jag egentligen är totalt ointresserad av att modeteckning blev det även ett smärre äventyr att komma på lämpliga kläder till alla. Att de alla är ljusblonda alluderar självklart på en schablonbild av en svensk arbetare.


Jag upplever även att jag lärde mig mycket under den hetsiga veckan då jag målade bakgrunden. Dels mer om hur akvarell fungerar, men framför allt om djup och ljus. "Golvet" är först målat sten för sten, och sedan täckt med två lager färg och glacerat (we're do I find the time...). Jag är särskilt nöjd med soluppgången - jag tänker mig att de har arbetat hela natten och nu är det dags att packa ihop och gå hem - och att bergsväggarna fått gyllene stänk, vilket tyvärr inte syns särskilt bra på min inscanning.
Det var inte meningen att stämningen skulle bli så... hm, sci-fi, som den kanske blev, samtidigt som jag tycker att det korresponderar ganska bra med Emils låt "Overklighetens folk", för inte känns de särskilt reella inte.

♥ Ps! Min favorit är den långa, litet äldre, pojken längst upp till höger, a.k.a. "the boss".

My newest painting! It feels like I've been working on it since... forever, but now it's finally finished. It's all watercolor - which I'm immensely proud of. The theme for the painting is broken dreams, the political collective,  and childhood hierarchy. Which boy is your favorite? Mine is the taller, slightly older one in the right higher corner.

If you want to se the motif without the background, it's on the cover I made for Parker Lewis singel "Ingen så blå / Overklighetens folk". ♥

creativesear . ch

Jag är väldigt intresserad av både inspiration (hm, kan man ens uttrycka det så?) och informationssökning. Internet har ju som bekant en dominant position när det kommer till det kreativa sökandet efter information. Vi använder dagligen tjänster såsom Google, Wikipedia, Youtube, Flickr, bloggar och nyhetssajter. Även om jag personligen tycker att begreppet informationsstress känns litet överreklamerat, så är det helt klart så att det krävs en hel del mentalt arbete för att skapa struktur i resultatet efter en enkel sökning.

I dagarna lanserade Philip och Prinzarna (Beckmans Designhögskola) betaversionen av D&AD Creative Search - en sorteringstjänst som sållar genom information från en mängd olika sajter, och presenterar en flexibel och väl strukturerad överblick av sökresultatet. Detta kan erbjuda nya vinklar på det eftersökta, då resultatet ges i form av såväl text och bilder, som film och musik - på samma plats!

Att någonting likvärdigt inte funnits tidigare är för mig ett mysterium. Testa!

Try out the betaversion of D&AD Creative Search, just launched by Philip, Kaspar & Petter Prinz. The service sifts through results from the major services we have daily contact with, such as Google, Youtube, Wikipedia, Youtube, Flickr, blogs and news sites. You get a simple, flexible, and structured overview of your search. The results can provide new angles as you see the subject yield images, texts, films and music in the same place. ♥

mitt gruvschakt

Jag har aldrig målat sten tidigare. Har ingen aning om hur den beter sig, vad den har för färg eller hur skuggorna faller, och jag har ärligt talat heller inte tid att ta reda på det. Jag måste även uppskatta ett pris på mina tavlor att fylla i blanketten till Liljevalchs. Det krävs en viss hybris för att värdera det egna arbetet - eller ett större antal glas whisky. Stod och fingrade på denna eminenta bok på akademibokhandeln för några veckor sedan. Den hade bland annat ett kapitel som handlar om just hur man värderar sitt nedlagda arbete rent ekonomiskt, samt hur man står på sig för att faktiskt våga och kunna värdera det tillräckligt högt. Önskar verkligen att jag hade råd (drumroll!) att köpa den.

0 °C

Temperaturen kryper förnedrad fram till nollstrecket. Min första seriösa (ja, alltså inte 3 månaders studenterbjudande) prenumeration på SvD dimper försynt ner genom brevinkastet, vill inget illa. Jag är sur på mina lärare för att utbildningen jag går levererar daterade kunskaper lagom till examen, och de tycks inte ha lust att utbilda oss i de nya svårare systemen. Vilken madeleinekaka som helst tycks nu kunna rycka bort min uppmärksamhet och marken under fötterna, likt en annan jävla Diorballongansamling.

Detta kan kanske Kaspar Prinz's stop motion kortfilm illustrera.

Kolla gärna in bägge prinzarnas arbete, om du har tid.

Jag blandar färg istället.