Som så trevligt och uppmärksamt påpekades i kommentarfältet i mitt förra inlägg, har jag en tendens att göra många målningar inom en och samma målning. Kanske borde jag bryta ut mina figurer oftare, de klarar sig trots allt ganska bra separat.
I övrigt går jag på sparlåga. Hela livet (ja, överdrift) känns just nu helt ut-och-in. De närmaste två veckorna ska jag göra väldigt många olika saker: plugga, göra examinerande seminarier, skriva en stor tenta, jobba på mitt underbara jobb på DO som jag älskar, jobba på mitt nya helgjobb som verkar okej, träffa litet olika vänner, fira en födelsedag, hjälpa till att annordna en klubb, etc. Kanske inte låter som mycket för vissa, men för mig som är av naturen lat - men samtidigt rastlös och ihärdig, är det definitivt det. Och jag har redan nu börjat bäva inför november och december, som gapar tandlöst tomma, kalendern består just nu mest av en gruppuppsats som simmar i en ocean av tid, och helgjobbet som visserligen är socialt men inte särskilt utvecklande eller mentalt stimulerande. Jag som sparat alla pengarna jag tjänade under sommaren för att ha råd att vara hemma och måla och jobba på min portfolio, hemsida, utvecklas ordentligt, the shit, vill nu istället bara jobba och glömma. Så otaktiskt och deppigt.
Kanske har det med ambitionsnivån att göra. Borde egentligen måla färdigt den påbörjade Great Expectations, för att sedan kunna ta mig vidare, men det tar emot. Jag började måla den i april, när saker och ting just hade brakat ihop, vet inte just om jag vill påminna mig för mycket om det just nu. Jag behöver nya lysande utsikter. Pronto. Då känns det här mer lockande! Men frågan är vad jag skulle kunna måla... Har aldrig varit särskilt förtjust i ickebegränsningar. Ju mer jag begränsar mig dessdå mer kommer definitivt ut i slutänden.
