fredag 30 oktober 2009

det finstilta



Mina nya skolplanscher! Konsumtionslyckan är total. Blev tipsad om dessa av en väldigt trevlig bloggläsare, som hört poetens klagan. De känns litet mekaniska och jugend. Om vi levde i en steampunkvärld (varför gör vi fortfarande inte det?), är jag övertygad om att vi skulle se ut såhär inuti... mänskliga kugghjul, i blåstick.



Det är dags att växa upp och börja läsa det finstilta. I alla tänkbara situationer.


1. Jag tänker absolut inte delta i Hopetävlingen som jag peppat och planerat jättemycket inför de senaste dagarna. "The original drawings will not be returned to the applicants. Submitted drawings belong to Hope and may be used for promotional purposes." Så obeskrivligt fult upplägg. I klartext betyder det att även om man inte vinner det trevliga presentkortet så förlorar man i alla fall rättigheterna till sin illustration. Det är ju en sak att offra rättigheterna i utbyte mot en vinst och publicitet, men i utbyte mot ... ett glatt deltagande? Pinsamt.


2. Jag och två vänner sökte- och blev till sist erbjudna en lägenhet på 100 kvm i ett 1700-talshus mitt i stan, för en alldeles för överkomlig ingångssumma. 24-timmars patetisk eufori och planerande senare, frågar jag mig själv var jag förlagt min cynism? Måste sluta vara kär, det hjälper säkert.Byta hårfärg också, snarast. Skärpning. Sånt. Händer. Bara. Inte.


3. Maskeringar av alla de slag är ju väldigt aktuellt denna allhelgonahelg. Vissa (de gick ju faktiskt all in!), är (sexy amish! eh... ja, eller nåt) betydligt (de var tyvärr inte de enda ljushuvudenamer okej (It's obviously supposed to be a 1977 Punk look, but I guess Johnny Fuckface is too stupid to get it!) än andra. Ett till synes outtömligt ämne, som såväl 80- som 90-talister borde ha avhandlat och lagt bakom sig vid det här laget, som ett fyllemisstag som inte ens dina bästa vänner påminner dig om i svaga stunder - du ska bara förstå hur olämpligt misstaget var genom deras skadeglada blickar, kamouflerade för att påminna om öppenhjärtig bekymran. Skärpning! Moa ringade in problemet hemskt bra i sitt inlägg, och vidare i gästboken:




4 kommentarer:

Nina Lindgren sa...

Tack kära du för din kommentar!
Och vilka underbara planscher!

(och sånt där med att utnyttja unga som drömmer och hoppas är inte okej någonstans. tur att någon läser de småbokstäverna!)

Moa sa...

Bitter och cynisk som jag är så var det exakt vad jag omedelbart tänkte om den där Hope-tävlingen, men sen slog jag väl undan den tanken och tänkte istället "Sofie har nog kollat upp det där" eller så tänkte jag kanske "jag skulle aldrig kunna tänka mig ett pris i kläder där den största storleken är 38, men anyhow". Ja, där lyckades jag peta in ännu mer bitterhet i ett enda inlägg, imponerar mig själv faktiskt. Men tur att du inte skickade in något iaf.

Tack för djurmaskpitchen, nu kommer alla människor födda mellan 1980 och 1993 att hata mig, och det blir förmodligen väldigt jobbigt för mig sen när jag sitter på ålderdomshem och de ska ta hand om mig.

Fina planscher, skönt att se sex sådär konkretiserat och hanterligt.

Sofie Violett sa...

nina - Visst är de fina! :)

moa - Världen behöver mer bitterhet, efter denna glamhelg. Men du måste sluta utgå från att jag kollar upp saker. Jag är nästan alltid head over heals, för allting, och är determinerad att leva i konstant besvikelse och irritation. Just nu praktiserar jag att låta detta lilla missöde gå ut över att jag hatar alla klädmärken i hela världen (eller i alla fall Sverige), allt är förljuget och sniket ... etc. etc. etc. En fin måndag!

Förlåt för att jag förstörde din ålderdom! Tanken slog mig faktiskt att det kunna falla dåligt ut. Men se det från den ljusa sidan: nu behöver inte du (som väl räknas som "kulturarbetare", eller har jag fel? nån gång skrev du i din diary att du gick till ett kontor, och jag har inte kunnat släppa det..) oroa dig för pensionssparandet, det finns ändå ingenting att leva för! Dina skötare, födda 80-93, kommer att smyga in i ditt rum när du sover med sina djurmasker på sig och ta polaroidkort på sig själva när de ser teatraliska ut framför den gamla kvinnans säng, som för att säga någonting om alltings förgänglighet, utan att säga någonting alls.

Ja, jag tänker mig att sex egentligen ser ut precis sådär. Det var kul att hänga dem som att kvinnan är "bakom" mannen.

Julia sa...

Mer steampunk åt folket, helt klart.