prego amore, vieni con me

Igår hade jag en upplevelse som jag vet att jag tidigare har föreställt mig att ha, förväntat mig att ha, och hoppas att alla har för eller senare. Jag promenerade för att träffa E, som var mitt sällskap när jag ägnade mig åt att köpa statligt gångbara kläder. Jag var "lätt om stegen", hade på mig nya snygga byxor och lyssnade på bra musik, och var riktigt riktigt glad. Det kanske låter som en helt vanlig sak att göra, men jag fick anstränga mig för att inte bli helt satt ur spel. Det senaste halvåret har varit minst sagt omtumlande med jobbigt breakup; utdraget flyttande; gräl och stök; den svåraste (men också mest intressanta) kursen på programmet hitills. Samtidigt visar sig vännen i nöden, och jag har även fått uppleva kärlek från håll jag aldrig tidigare anat, och kreativitet.

yada yada yada ... En sak har saknats väldigt länge: en sysselsättning som känns meningsfull och som betalar sig. Kreativiteten betalar sig knappast i detta stadium, men det är heller ingenting jag har förväntat mig. Och vad gäller studierna har detta dilemma berörts tidigare (se inlägget om arbetsmoral, eller Annerfeldts strålande vidarefunderingar: 90 procent och På ett annat sätt). Två av tre gånger som jag pratar med någon om mina studier får jag höra att jag går en arbetslös framtid till mötes - a.l.l.a. tycks vilja uttala sig om detta, och bidra med all den pessimism de lyckas uppbåda ur sin egen olycka. Minns särskilt ryssen som satt bredvid mig på flygplanet från usa, som var äcklig och förkyld och på väg till Amsterdam för att köpa knark och sex. Han berättade att biblioteksrörelsen är död i Ryssland (gissar att han syftade på folkbiblioteken), att jag borde komma dit och hälsa på och see for myself (hur nu detta var relevant för min arbetssituation?).

Vad som kändes som provocerande då, var att till och med en person som han tog sig rätten att dömma mina ganska ytliga livsval - som trots allt varit aktiva och medvetna och genomtänkta - samtidigt som han själv var på väg för att slänga pengar på någonting som inte leder anywhere but down the hills. Ve och fasa - har jag blivit totalt korrumperad av alla dessa tafatta syokonsulenter och studievägledare och deras skorrande visor om att man ska satsa på sina talanger, och inte bry sig alltför mycket om den skiftande marknaden? Detta i kombination med att jag även vill vara arbetsverksam som konstnär och illustratör (något som jag dagligen måste kämpa för att inte tappa hoppet inför), kan ibland ge en viss je ne sais quoi till min framtid, som är djupt oroande - men i en djup oro finns ingenting annat att göra än att, klyschigt nog, kämpa.

bla bla bla ... Igår i alla fall: plötsligt snygga byxor, bra musik och lätta steg. Jag har fått ett jobb! Ingen big deal för de flesta kanske, men för mig är det väldigt stort. Framför allt eftersom det är mitt första ordentliga arbete inom den sektor jag just nu utbildar mig till att arbeta inom (är framför allt intresserad av informationshantering, arbete på forsknings/högskole/företagsbibliotek och liknande institutioner, inte folk/skolbibliotek/filialer). Efter att de fyra tidigarevarande ombudsmännen mot diskriminering slogs ihop till ett enhetligt DO, den 1 januari 2009, har de inte haft ett gemensamt bibliotek. Mitt jobb går ut på att katalogisera och klassificera deras gememsamma cirka 10.000 titlar, så att säga bygga biblioteket från grunden. Då jag helhjärtat studerat katalogisering, klassificering, indexering och informationssökning under våren kunde detta inte komma lägligare. Jag känner mig glad och priviligerad: utan en färdig examen är det oftast endast assistenttjänsterna (om ens dem) som går att komma åt.

Jag är en svårrubbad pessimist, men har nu försatt mig själv i ett pre-nostalgiskt tillstånd och lyssnar bara på skivan September of my years. Ol' Blue Eyes sitter och ser tillbaka på sitt liv, basically, och jag tycker att han verkar nöjd med sin insats.

When I was 23, it was a ... very good year? ♥

Jag vet inte om det ligger någon sorts ironi i att jag bygger ett hus, i Great Expectations.

old + brick + mansion = den trevligaste flickrsökningen just nu.

I've got a new job! I'll be working as a librarian. Cataloguing and classifying the entire library of the swedish Equality Ombudsman. Now, let's all hope for a dull summer with dreary weather!