I ett tonårsland, långt långt borta, för länge länge sedan, slängde jag och vännen E ihop ett fanzine lagom till premiären av vår feministiska festival Speaquer (... det är otroligt hur man kunde motivera sig att ståpåscen och frottera sig med diverse idéer). Jag tycker trots allt att det, med en viss rodnad, är kul att tänka på våra rara försök till någonting, vad som helst - gärna.
Nå. Jag lägger såklart ut den första- och sista sidan här, med tanke på hans retirering. Tanken bakom namnet var en hyllning till Horace, som vi var smått galna i, och ingenting annat. Att "ha herpes på [...någonting]" gav vi i vår nätta programförklaring (I love programförklaringar, always has!) en ny, positiv, lexikal tolkning - ett typiskt grepp bland oss då tämlingen okyssta. Huruvida vi, då, lyckades ge, eller ens borde ha gett, en känga åt det politiskt korrekta, återstår att se.
Tänkte först skriva en kladdig sentimental text om hur vi bara hade vår sax tejp egna ord och en kopieringsmaskin till hands, men jag orkar bara inte. Vi var både priviligerade, och händiga. Punkt.
2 kommentarer:
fan vad härligt
I ett land mycket långt borta skedde detta...och det känns aningens genant på flera nivåer. Ändå sweet och roligt. Dock har fanzinet oklanderliga illustrationer!
/E
Skicka en kommentar