lysande utsikter

Jag åkte på blixtvisit till Stockholm, med finaste sällskapet på vernissagen av Prerafaeliterna på Nationalmuseum. Vet inte vad jag ska skriva om det riktigt, förutom att jag kände mig varmare, gladare och mer hänförd, inspirerad och omtyckt, än på länge. Roligt att det var en så pass stor samling, många väldisponerade rum, mycket att prata om, osv. Se den, för Guds skull!

Sedan blev jag bjuden på mat och sprit på Allmänna Galleriet 925, och jag kände mig som ett allmogeskåp i min blåblommiga klänning med mascara i hela ansiktet utblandat med blötsnön, bland alla potatissäckar till svensk design och deras diverse hårda pager. Ett band iklädda fäktningsdräkt/mask spelade någonting lågmält och klädde av sig nakna och tog på varandra och hånglade. Alltså... jag är inte rätt person att fråga om graden av pretentiöshet, tycker ofta att det är svårt att bli särskilt upphetsad (hallå! i ordets rätta bemärkelse, om jag får be) av sådant som väl ändå ska anses som provocerande. Saker som jag blir upphetsad av: att skugga med handen över 1800-talsskisser och titta på fina linjer, titta på hur man (kan) målar vågbrus och halmstrån och sten. Samtidigt vore det löjligt att inte erkänna att det känns ganska kul/konstigt att ha tittat på nakna människor samtidigt som jag äter. Det skulle jag kunna checka av från min lista, om jag haft någon.



Min tavla har stagnerat något, eftersom jag inte har tålamod att måla kläderna på flickorna i förgrunden. Har känt mig uppmuntrad av några av de fina läsarna av Svanesången att prata om processerna - eller, jag tycker att det är väldigt kul att göra det, i alla fall. Jag älskar programförklaringar, av alla de slag, btw! Nästan lika mycket som jag tycker om museishoppar och ja, fina linjer, I guess.

1. Jag har tänkt döpa den till "Great Expectations".
2. Motivet började med en tanke jag hade om två unga kvinnor som är precis i den där åldern när det inte finns så mycket att göra, de är sammansvetsade och har lovat varandra att vara bästa vänner för alltid, trots allt de nog bägge vet att det inte kommer att bli så.
3. I den rena och skära tristessen klär de sig i de finaste kläderna de kan hitta hemma på vinden, och vandrar runt kvarteret i flera timmar och försöker se ut som att de är på väg någonstans. Tillslut blir de så trötta att de tar av sig skorna. Eventuellt har en vinthund hunnit i fatt dem, på vägen.
4. Ett hus tornar upp sig framför dem. En ganska speciell man står på verandan.
5. På himlen tornar ett antal militära zeppelinare (hur ser en militär zeppelinare ut, någon? jag funderar på att hitta på en egen, nazi-liknande symbol och typ, litet kamoflagefärg. ganska konstigt att kamouflera sig mot himlen, i och för sig), upp sig.
5. Årstid: vår - såklart!

Motiv tenderar ju att skifta både form och betydelse. Men just nu känns det som att jag vill bearbeta någonting som handlar om förändringar: man (de/jag) gör sig upptagen med att vara sammansvetsad med det välbekanta och trygga, broderar en storartad kotym kring sin person och allt man känner till, sedan kommer kriget/förändringen, och då måste det vara en lysande utsikt.

// fotona är mina, jag hänger bara på Flickr i förebyggande syfte //

I’m changing up my expectations.

I've been to the vernissage of the Prerafaelites at the swedish Nationalmuseum - it was brilliant! I haven't felt so warm, happy, captivated, inspired and cared for, in a long time. Also - I'm working on my new painting "Great Expectations". I think it's going to be quite good, if I just can pull myself together regarding the fashion of the prominent figures. By all means - stay tuned! ♥

den hunden hade sin väg med mig

(klicka för större)

Kära vän av ordning. Snälla, skjut mig nu, lagom till tentan i indexering vilket jag inte förstår ett skvatt av och jag orkar heller inte vara entusiastisk när jag skriver frågor på min läroplattform genom att avsluta med "det är väldigt svårt - men så himla spännande att lära sig!" Och, om du sedan har bulletproof kvar - skjut gärna min vän och studiekamrat Ylva när du ändå är igång. Hon skulle bli ett vackert lik, med sina grymma gener. Tror inte att jag skulle bli så snygg - möjligen ett Baudelaire:skt kadaver på skogsstigens bädd av grus i sommarens milda ljus, etc. I can live with that.

I övrigt känner jag att ett hål i huvudet inte skulle skada just nu. Jag vill låta saker sippra ut, göra plats för allt som kan relateras till oskuld och arsenik. Tror att de flesta skulle tjäna på att fira ett nytt år à la benknäckaren. Vissa saker behöver man (man som i jag, alltså, jag vet ingenting om er andra) jobba ur sitt system flera gånger. Kasta i från sig om och om igen, och kanske bli tvungen att göra så under en lång tid (tänkte skriva "under hela livet", men jag har bättre framförhållning än så). Kan illustreras i både en ledsen djurbild och engelsk text:

Och så litet konst också ... har börjat på en ny tavla som ska behandla förändringar i största allmänhet, den unga vänskapen, litet arkitektur och musik, med ett annalkande krig i bakgrunden (se slarviga skisser nedan som antagligen inte stämmer om några timmar).

Material kan göra mig smått galen ibland. När jag surfar runt, eller går på utställning, och inte fattar vad konstnären använt för sorts duk, exempelvis. Särskilt när det gäller stora dukar, vilket jag inte har ekonomisk tillgång till eller möjlighet att riktigt förstå. Vet ju att man kan bygga ihop gigantiska dukar, när man håller på med olja och akryl och liknande, men jag målar på akvarellpapper som ofta är frustrerande små (läs. ca 50 x 65 cm). Har kollat på dessa, och fastnat för Arches Rulle Fin yta 300gr 1,13x9,15m för 1 353,00 SEK. Om jag skär upp rullen i nio ark kostar de ca 150 sek / st. Känns det rimligt? Himmel, vilka detaljer jag skulle få plats med på ett sådant ark! ... med risk för att allt socialt och akademiskt liv går åt skogen. Spicy!

I övrigt har jag ingenting att komma med.

Ja, förutom att I'm gonna show you I've got no game plan, då. Ehe!

... and then, they were two

© "Off Shore", akvarell, bläck och tusch
ca 40 x 50 cm

(click to enlarge - recommended!)

Under arbetet med denna målning så förändrades innebörden mycket för mig. Har nästan lust att döpa den till "Mother Off Shore", då den nya tanken är att det är flickans mamma som har klätt av sig (se. aftonväskan, strumporna, nattlinnet och pärlhalsbandet), stigit ned i bassängen för att dö i sin rätta skepnad - i fel miljö, i fel kropp - omaskerad. Risken med detta är såklart att min egen lilla mamma blir smått hysterisk och inbillar sig att det hela handlar om henne - så jag undanber mig det hela. Tänkte snarare på Brenda Blethyns förkrossande gestaltning av Cynthia Rose Purley i Secrets & Lies, 1996. Hur gammal var jag när jag såg den med mamma och pappa på bio? Nio år gammal? Tio? Minns att jag fick följa med p.g.a. (i detta fall hemskt ogynnande) brådmogenhet + sällskap av målsman. Scared for life! Scared for life!

jag är särskilt nöjd med ...

♥ faktumet att nu +4 personer meddelat att valen inte ser ut som en val. För mig är det uppenbart - dels för att jag ju stirrat på denna tavla ca 15 h per dygn den senaste veckan, men också för att jag vill valskåda!

♥ känslan av djup i bilden, trots att jag ju inte har någon konstnärlig utbildning på detta område. Det var en stor utmaning, många timmar med tre olika linjaler och vattenpass.

♥ hur färgen på det rena vattnet uppblandat med blodet korresponderar med färgen på havet/himlen/horisonten.

♥ titeln, i förhållande till temat.

♥ rumporna, oui oui!

This is my new painting "Off Shore", which I've been working hard on for the last coupe of weeks. I feel very happy about the fact that I challenged myself to work with perspectives and angles, as well as a rather depressing and fictional motif. I love the way the tint of the water and blood corresponds with the nuances of the horizon. It's about16.7 x 19.7 inches large.

curve your enthusiasm

man kanske skulle ta ... tåget idag.

"Off Shore", work in progress #3

”I need to be in some backwoods redneck town so that I can feel beautiful”

Artist and computer scientist Jonathan Harris (makes online art that captures the world's expression) wants to make sense of the emotional world of the Web.

"Off Shore", work in progress #2

To get a somewhat dirty look, I've experimented with mixing pure coffee with my watercolors. Now, I'm heading for the background - it's going to be a tricky one!

till berörda parter

(klicka för större)

Jag har mått ganska konstigt (eller nej, inte konstigt, för jag känner mig själv relativt väl och prickar nästan precis in alla processer bakom hur jag mår och inte mår, så jag kanske snarare mår... förutsägbart) den senaste tiden, och min självbevarelsedrift säger mig att inte blogga. Känner mig hemskt osugen på bloggar, och internet överlag. Likgiltig, vaken hela tiden, aldrig hungrig. Känner mig däremot väldigt sugen på min officiella hemsida / portfolio som narcissus himself ska hjälpa mig att konstruera, den nya tavlan med en stor död val som motiv, diverse umgänge och min londonklänning, som synes ovan. Den ser ut som sötlakrits.


Bra rutet ang. bloggande: Therese - Moa - Lisa.

"Off Shore", work in progress #1

Ovan synes en skiss till nya bilden "Off Shore" - jag fortsätter således på havstemat. Nu när jag har ett antal nya tavlor på mitt samvete blir jag mer och mer medveten om vad jag tycker om att arbeta med: bakgrunder, mönster, stämningar. Är litet förvånad, då jag under en längre tid haft för mig att det var människor, kroppar, och kanske mode, som var mina motiv. En lättnadens suck! Har även lagt märke till att jag strategiskt försökt drilla mig själv på områden där jag inte rört mig tidigare: stort hav, stor skog, etc. Denna gång ger jag mig på perspektiv och vinklar, med hög risk för totalt misslyckande (jag kan, literally, ingenting om detta).

Och historien bakom bilden då? Jo! Någon sorts dekadent adelsfest äger rum i källaren på ett gods (hade Miss Havishams enkla boning - se: Dickens Great Expectations, en av favoritromanerna - som viss inspiration) som såklart spårar ut och lämnas i ett bedrövligt skick, med en mer eller mindre sönderslagen interiör, fallfärdiga väggar, stökiga lakan, krossade serviser och en död knölval som flyter på rygg i en bassäng. En man från byn, som brukar anlitas vid extra komplicerade städuppdrag, tillkallas, och han tar med sig sin dotter till hjälp. Hon tar med sig sin mopp. Men det är någonting speciellt med mannen ... punkt! punkt! punkt!

Lately, I've been thinking rather a lot about what I like / dislike to draw. Earlier, I've had an idea about liking to draw humans, exploring bodyshapes, and perhaps fashion, but now I feel more certain of the fact that I'm more interested in backgrounds, patterns and the atmosphere in a motif. I've also been trying hard to challenge my few skills by going head over heals with motifs which I haven't worked with before, such as the ocean and the forest.

The doodle above is from my new painting "Off Shore", in which I'll try to develope my skills on the matter of perspectives and angles. The story behind the motif has to do with a crazy feast gone wrong; a dead humpback whale floating in a deserted basement; and a strange man and his daughter left to clean the mess up. I feel very excited about it!