© "Birthdaygirl Mia", tusch (Pro Marker), bläck och akvarell 
(klicka för större)Så länge jag kan minnas har min bästa vän Mias födelsedag i slutet av juli varit sommarens höjdpunkt, ingen kan förklara varför - vi hatar ju enligt regel att fira sådana. Om hon inte fått ett porträtt till föregående julfirande brukar detta avhandlas på denna bemärkelsedag. Målet är att hon en dag ska kunna fylla en vägg av porträtt, ingen förtjänar det som hon.
Årets porträtt blev det största, och mäter 40 x 50 cm, och tog ungefär två veckor av okoncentrerat arbete, om man inkluderar research av blommornas utformning och målning av ramen (som finns att köpa på IKEA, i svart). När porträttet var färdigt drabbades jag i vanlig ordning av en grym våg av post-kreativitet: hatar när saker och ting blir färdiga och man inte ids lämna dem ifrån sig.
Every year I make a portrait of my best friend, and this year the hole thing got a little out of hand. I ended up locking myself up in my room, only thinking about poppy's, thistles and dark hearted balloons, for two weeks. The frame is from IKEA, but sprayed white, instead of black.
7 kommentarer:
Riktigt snyggt!
Tack så mycket <3 Every girl is a birthdaygirl..
riktigt cool blogg, och oj vad du säljer massa fina kläder på tradera! Du är cool.
Så paff jag blir, att du läst min blogg och så har jag gått misste om din! Hur länge den nu funnits.
Tack söta du, men mina teckningar går ju inte att jämföra med dina. Under "Hon pysslar" kan manse bilderna något närmare, men anledningen till att jag inte visat närbilder är för att jag oftast fotat mina teckningar med webcam (!). Jag ska köpa systemkamera nu i höst, då kanske det blir lättare att visa teckningarna. Det tråkiga är att många skuggor liksom försvinner...
^^
Och du, jag får riktigt hålla i mig för att inte inhandla hela din garderob på tradera! Pank som attan, men du har bra priser måste jag säga.
porträttet är verkligen vackert. jag älskar tavlor som denna. de liksom växer och blir vackrare med tiden då man upptäcker fler och fler små detaljer som förgyller och lyfter. underbart. och vacker blogg har du också!
victoria - "Why miss Scarlett I believe you're blushing!" Om mitt huvud exploderar av berömsyndromet så håller jag din personligt ansvarig. Svarar i din blogg.
vallmovild - Tack så hemskt mycket, missy! Jag blir så glad, och ja, de tavlorna är de bästa. Har aldrig klarat av minimalism, eller ens icke-figurativ konst. Jag känner mig alltid illa till mods. Skulle antagligen bli den sämsta konstkritikern i världshistorien. Nej, det ska vara saker jag känner igen, och gärna massor, i lager, massor att upptäcka. Fråga: läste du Elsa Beskow som barn? Jag tror att allt börjar hon henne, nämligen.
äh, konstkritiker, det är en okonst som är få förunnat. jag bara känner med hjärtat och tänker med huvudet och säger till när jag gillar. och det gör jag verkligen. dina bilder talar till mig på något sätt. och ja, Elsa Beskows bilder gjorde jag mina djupdykningar i som barn. och även du vad jag kan förstå. Ibland önskar jag tillbaka, till den tiden allt var magiskt och en bild kunde fylla en hel dag.
Skicka en kommentar