svanesång

Detta är mitt tredje försök att föra blogg. Tidigare försök har reserats av problem med kontinuiteten, eller det komplexa i att vika ut sitt privatliv på Internet. Denna 'gyllene nummer tre' får arbetsnamnet blogfolio en svanesång, - vilket refererar till den gamla föreställningen om att knölsvanen (Cygnus olor) är stum under hela sitt liv, och endast kapabel till att sjunga en vacker och hjärtskärande sång precis innan den dör.

En myt? Svar ja. I förlängningen har begreppet blivit ett idiom med innebörden av ett sista teatralt uppträdande / verk / prestation. Det är en känsla som jag (excuse the drama!) ofta befinner mig i när jag målar - om motivet är vackert eller hjärtskärande hör inte hit, utan snarare tillståndet av att inte kunna se bortom det jag håller på med. Det känns ofta som att det jag gör här och nu är både det första och sista jag gör, och jag blir lika glatt överraskad varje gång då det alltid visar sig vara helt fel. Mitt självförtroende angående 'konsten' är således inte på topp, men jag hoppas att förandet av blogfolion och eventuell respons ska hjälpa.

Så. Jag arbetar nästan uteslutande med blyerts, bläck, tusch, akryl, akvarell och vattenfärg. Jag tycker om att jobba i serier om tre, fyra eller fler tavlor, de hänger ofta samman, en är inte komplett utan den andre, litet narrativt.

Målet med publiceringen här är att nå ut till en publik som jag idag inte har. Jag känner nästan ingen annan som målar, det vore jätteroligt att 'lära känna' andra!

© "Swansong", bläck, akvarell och akryl på naturpapper

(klicka för större)