Lagom till Lucia går någon och dör. Någon som var genomgod, avspänd (har redan missbrukat två mycket konstiga advektiv som jag sällan tar i min mun) och viril, ung och med två fina ungar på samvetet. Och jag finner mig själv försjunken i tankar, av arten hurkandettahändaensåfinmänniskahanförtjänadeintedetta... förbluffad över min egen banalitet. Men just idag tänker jag vara just så ynklig, för hurkandettahändaensåfinmänniskahanförtjänadeintedetta?
För ett år sedan blev någon annan mördad, och jag (likt alla dessa sladdertackor som inte kan sluta prisa ödet för att de i sista minuten avbokade sin Estoniabiljett) hann avlägsna mig från platsen bara timmar innan det hände. Sedan vakum, och skräck, och kompensation i form av att gömma sig under täcket.
* * *
För ett år sedan åkte jag till USA och spenderade 24 dagar i NY, en snobbig förstad i New Jersey med höga murar och staket kring varje träd, samt Washington, D.C. Ibland delar jag upp mitt liv i före- och efter den resan. Jag satte inte min fot i någon klädaffär, jag gick inte på någon häftig klubb och jag såg varken Paul eller Siri när jag var i Brooklyn.
Men jag besökte däremot säkert 7-8 st bokhandlar; skridskorinkar (se bild); ett naturreservat värdig vilken Twin Peaks-älskare som helst; andades på konstitutionen och Gutenbergbibeln som allting vilar på; såg SATC-laptopen och Dorothys rubinskor; penetrerade den amerikanska drömmen efter förmåga; följde valdebatterna varje morgon på amerikansk tv; fotograferade groteska juldekorationer i trädgårdar (gärna Donald Duck+jesus+jultomten på samma gräsmatta); träffade min första valedictorian från Yale, firade en grekisk-ortodox jul; intresserade mig för Henry Rollins; firade nyår bl.a. tillsammans med tre lesbiska judinnor från Smith som lade mitt hår under stark influens av alkohol; besökte en äppelkäck amerikansk gynekolog och fick penicillin; grälade mer än jag gjort sammantaget under mitt (då) 21-åriga liv; åkte buss så ofta jag kunde genom obskyra områden och tittade på verandor och utbrast "look! porches!"; förvånades över hur litet det Vita Huset är up front; började äta kött igen; och insåg slutligen att hur gärna jag än vill så kan jag absolut inte dela mig själv med någon som är min exakta avbild - en kontinental affär. Ja, snyft snyft!
I år ska jag åka till London över nyår. Har varit där tre gånger tidigare, senast förra året, men inte direkt nöjestrippat. Ni (du!) får gärna tipsa mig om vad jag borde göra! Jag har redan ringat in två vintagebutiker, en skridskorink, någon bokaffär, men skulle gärna fylla på listan med en (vilken?) utställning som jag baramåstese (återigen, vilken? var? varför?)
Last year someone was murdered. Today someone else died. Last year I spent 24 days in the US (NY, Tennafly and Washington, D.C.) having the most mindblowing time I could ever imagine. This year I'm spening my New Years' in London - please tip me about an exibition I simply can not miss out on! ♥
2 kommentarer:
Du ska förstås hit! http://www.vam.ac.uk/
Anledning: det är det viktorianska paradiset, samt att det finns en mekanisk tiger (byggd av en indisk sultan) som äter en brittisk soldat(-docka). Och det är gratis, bara en sån sak. Magnificence of the Tsars-utställningen med föremål från ryska hovet kostar 5 pund.
Och lyssna på detta:
'Seasons through the Looking Glass' Tunnel Installation
Alice's adventures began when she fell into a tunnel that unexpectedly twisted downwards to form a deep well. She landed abruptly on a heap of sticks and dry leaves. This notion of mythical underground spaces is the subject of CJ Lim's installation, a multi-sensory and tactile intervention which explores the spatial possibilities of a subterranean garden.
Också gratis på V&A!
moa - TACK TACK TACK! Du är en verklig skatt! Hade faktiskt en lurande baktanke om att mejla dig och fråga direkt, istället för att blogga om det, men nu löstes ju det problemet. Jag hade tänkt innan att jag vill rikta in mig på någonting ryskt (ska nämligen ta tag i min ryss-tavla efter jul), så nu kan jag ju stoppa handen i den handsken. Rykande Rapport utlovas! Jag kommer ihåg när jag var liten och mina föräldrar tog med mig på en Tsarutställing (på Drottningholm? äh! minns inte) - i vilket fall, och jag fick titta på smyckena och Fabergéäggen. Vilken upplevelse! Än idag brukar mamma kvittra i sin medelklassiga jakt på fusklyx när hon hittar en julkula som ser ut som ett sådant ägg. Mm! Förra året råkade jag av misstag ha sönder min Fabergéjulkula och fick då nöjet att skrika "jag blev just av med flera miljoner kronor!" (*overpriced)
Skicka en kommentar