© "Birthdaygirl Mia", tusch (Pro Marker), bläck och akvarell 
(klicka för större)Så länge jag kan minnas har min bästa vän Mias födelsedag i slutet av juli varit sommarens höjdpunkt, ingen kan förklara varför - vi hatar ju enligt regel att fira sådana. Om hon inte fått ett porträtt till föregående julfirande brukar detta avhandlas på denna bemärkelsedag. Målet är att hon en dag ska kunna fylla en vägg av porträtt, ingen förtjänar det som hon.
Årets porträtt blev det största, och mäter 40 x 50 cm, och tog ungefär två veckor av okoncentrerat arbete, om man inkluderar research av blommornas utformning och målning av ramen (som finns att köpa på IKEA, i svart). När porträttet var färdigt drabbades jag i vanlig ordning av en grym våg av post-kreativitet: hatar när saker och ting blir färdiga och man inte ids lämna dem ifrån sig.
Every year I make a portrait of my best friend, and this year the hole thing got a little out of hand. I ended up locking myself up in my room, only thinking about poppy's, thistles and dark hearted balloons, for two weeks. The frame is from IKEA, but sprayed white, instead of black.
