Detta sorteras under den diskreta kategorin slunga mig tillbaka eller framåt i tiden, alternativt vart som helst, snälla // alternativt // jag har ingen lust att åka till högskolan och sätta mig i skolbänken igen och låtsas vara lika intresserad som alla andra och lägger därför min tid på att utvina de foton som räddats ur min kraschade hårdisk. Huset, eller "the prison", eller "Laboratory of the Soul" avec omgivningar, besöktes sommaren 2007. Jag strövade runt i detta semi-gated-community, besökte kyrkan, åt mat på den typ enda restaurangen (indisk!), klappade strykarkatter och tvättade inte händerna, följde tågrälsen, tummade på grinden och överanalyserade precis allting. Det var så satans trevligt!
"Hundarna skäller om natten
...
Fontänen skjuter upp som en gravsten. POrtklockan låter som en jättelik koskälla. Den skakar och ekar en lång stund efter det att man dragit i strängen. Elva fönster syns mellan den murgrönetäckta träspaljén. En fönsterlucka sattes dit i mitten för symmetrins skull men jag drömmer ofta om det där mystiska rummet som inte finns bakom den stängda fönsterluckan.
...
När jag tittar på den stora gröna järngrinden från mitt fönster förvandlar den sig till en fängelsegrind. En orättvis känsla, eftersom jag vet att jag kan lämna det här stället när jag vill, och eftersom jag vet att människor ofta anklagar ett föremål, eller en person, för att vara hindret när hindret istället alltid finns inom en själv. Trots denna insikt står jag ofta vid fönstret och stirrar på den stora, stängda järngrinden, som om jag hoppades att genom detta kontemplerande uppnå en återspegling av de hinder inom mig som står i vägen för ett fullödigt, öppet liv.
...
Jag valde huset av många skäl."
(Anais Nin, vintern 1931-1932)
Kort därefter såg jag Esbjörn Svensson Trio i Bois de Vincennes, och det var min största konsertupplevelse någonsin.
In July 2007 I visited 2 bis, rue Monbuisson, Louveciennes - the short-term home of Anais Nin, just outside of Paris, during the years when she wrote her first dazzling diaries. It was amazing to walk "her grounds", and to spot the neighbourhood. It was hard to get a clear shot at the actual house - I cirkled around the enrire garden, and got some help to see over the brick wall - amazing! (although renovated..) Has anyone else visited it? Does anyone know anything about the people who apperently live there now? I never conceal my stalker-nerv; I mean; can one really stalk a HOUSE?
3 kommentarer:
FLÄMT!!! Gud vad jag vill åka dit!
moa - Jag brukar må så himla pissigt när folk säger "ååh du måååste åka diiit" till mig. Men du skulle DÅNA av att vara där! Det som var lustigast av allt var att det inte fanns en enda människa där. Helt folktomt. Eller, om man har sådär underbara hus och trädgårdar håller man sig kanske innanför murarna? Jag tyckte att det var väldigt trevligt att de har satt upp en skylt, trots att hon inte bodde där så länge. Jag säger: "fuck you Miller-walks" (som ju har en egen hemsida och allt).
Vad mysigt det ser ut! Esbjörn Svensson Trio var har och spelade ocksa men jag gick inte och sag dom, jag kanske borde ha gjort det..
Skicka en kommentar