Efter att ha tillägnat hela sommaren Haruki Murakami, plöjde jag Stephanie Meyers "adjektivstinna, juvenilt överspända prosa" (se, Helena D, bokhora.se) under höstterminens första vecka. Kisade mot texten i hopp att undgå de fluktande moralkakorna jag matades med av den bleka ynglingen (åldringen?) med de gyllene ögonen. Kom i, en nästan spöklik, kontakt med en inre tonåring av frekvenser jag inte ens minns från tiden då det ju gällde (alltså ca 1998-2002).
I kväll konstaterade jag, och fina vännen Å, ungefär att "för att vara en väldigt underhållande dåligt skriven roman, var filmatiseringen närmast ... en satir?". Noll förväntningar equals så många kärleksfulla skratt åt dramatiska insomningar på fuktiga ögon och uppspärrade munnar, att jag är glad att salongens i övrigt så låga medelålder inte körde oss på porten.
Många tankar finnes här.
Tonight I went to the premiere of "Twilight". I read the books, with quilty pleasure, but what about the film - wasn't it rather satirical? I had lots of great laughs, anyway, and a bit of a shiver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar