torsdag 29 januari 2009

... and then, they were three

© "The Seagulls", akvarell, bläck och tusch
ca 50 x 65 cm

(click to enlarge - recommended!)

My belowed seagulls. Now we're finished with eachother, but at least we had a long good run. I believe it to be my best work so far! It's about 19.7 x 25.6 inches large.

tisdag 27 januari 2009

hela havet stormar


har gått och blivit jätteblond, det känns fruktansvärt otäckt. Sade till min frisör:
- Det vore nog bra att prova det någon gång ... så gör det väldigt ljust!
hon - Men hur ljust?
jag - Jamen ... [vill inte slita mig från min skvallertidning som visade beachbilder på Amy Winehouse] bara jag inte ser ... ja, dum ut! [förlåt! men - vissa straffar Gud snabbt, som synes nedan]
hon - Men det har du ju dina glasögon till!
jag - ...
tack vare fina I.S. kommer några av mina bilder snart vara med i en jättebra tidskrift. Jag är väldigt glad över detta, och som synes på fotona inte ett dugg nervös eller ängslig. Fullt ös, medvetslös, som vanligt.

... jag har därför bland annat målat (en grov överslagsräkning) mellan 750-800 st (eller 24.000 st, det beror på hur optimistiskt man räknar) vågor, som täcker bakgrunden till tavlan "The Seagulls". Om inte detta kommer att driva mig till vansinne, then I don't know what will. Jag vaknar; tänker bara på korta böjda bleckstreck. Jag somnar; tänker uteslutande på korta böjda bleckstreck, fast nu är de många många fler. Har vidare praktiserat metoden att lyssna på en och samma låt i hörlurar, medan jag målar, utan att resa mig eller inta vätska på fyra timmar. När jag väl kravlar upp, blank i huvudet, är det bara grannen i huset mittemot som är vaken. Han sitter som vanligt halvnaken precis framför fönstret och spelar internetpoker.
I've gone blonde. And also, some of my drawings will soon be featured in a great periodical. I feel very happy about this!

måndag 26 januari 2009

Andra tankar


Det här med att beundra sina bekanta, och sina vänner, det kan vara knepigt ibland. Jag blir nog aldrig klok på hur man bäst ger uttryck för just beundran på ett lämpligt sätt.

I maj debuterar Niklas Asker med sin grafiska novell "Second thoughts" bland alla de stora, på Top Shelf Productions. Jag kan knappt bärga mig tills releasen. Förbeställ den här !


A close acquaintance of mine is soon to release his debut grapic novel "Second Thoughts" on the famous publishing house Top Shelf Productions. I'm terrably excited about it - he's the greatest! Pre-order it here.
Bilden är lånad från: Top Shelf Productions.

lördag 24 januari 2009

Silly rabbit! Trix are for kids.


© "The Last Yule of Little Dorte", akvarell, akryl, bläck och tusch
ca 50 x 65 cm

(
click to enlarge - recommended!)










My newest painting. I'm so proud of it! It's about 19.7 x 25.6 inches. Dear friends - I can finally declare that the last yule of poor Dorte, is over!

onsdag 21 januari 2009

southern comfort metablogg

Hemkommen från kortare boende och några dagars intensiva studier från 08.00-00.00 vid högskolan. Saker jag lärt mig:

1) klassificering, indexering och katalogisering, att bygga en digital tesaur, ämnesrepresentation, tilläggsbeteckningar - och att jag faktiskt tycker att det är ganska roligt (vilket i sig är en produkt av förnekelse - min hållning är fortfarande den samma).

2) att umgås med tjejer i grupp under kortare intervall.

3) ...?


Jag och min bästa vän M distraherade varandra på msn med att skriva svepande sammanfattningar av bloggar vi inte gillar, men ändå läser. Vi kom fram till att svanesången bäst fokuseras ungefär såhär:

"idag har jag målat ... det går långsamt ... det finns inte direkt någonting färdigt att visa upp för allt bara står och väntar och stampar ... så jag postar den här skissen istället ... när jag gjorde den hade jag den här snygga nudefärgade koft på mig och tittade inte in i kameran ... jag gillar verkligen museumshoppar ... men titta - här är åtminstone en Pussy som jag illustrerat ... vågat! ... nu ska jag bara citera något ur den roman jag läser ju nu, sedan ska jag titta litet på the West Wing ... hejdå!"

Jag har nyligen upptäckt konstnären Tor Lundvall, som jag ger min fulla uppmärksamhet each day, och egentligen förtjänar ett eget blogginlägg. Men until then: är inte hans "Approaching Storm" (#2 oil on canvas) litet lik min "Dorothy"? Allvarlig flicka med knäppta händer - böljande landskap - litet hus i bakgrunden - annalkande storm osv. I och för sig känns det som ett vanligt förekommande motiv, och hans är mycket bättre utfört än mitt, men jag blev i alla fall väldigt glad när jag upptäckte det.

Skål!

I've been on a holiday away from myself, studying day and night at my university. But, as I've noticed, whatever I tend to leave behind me keep catching up, no matter what train or airplane I get myself on,- into. I'm gonna have some Southern Comfort and whisky, and give my full attention to my drawing.

Lately, I've been totally browsing through the website of artist Tor Lundvall. I happened to come across his "Approaching Storm" (#2 oil on canvas). Isn't it rather simular to my "Dorothy"? Seriously looking girl with folded hands - a rolling landscape - a small house in the background - an approaching storm, and so on. I know, it's a rather frequent motif (and his piece is much better executed than mine) - but still, it made me really happy!

lördag 17 januari 2009

"Chateau du Barry is classified"


Detta sorteras under den diskreta kategorin slunga mig tillbaka eller framåt i tiden, alternativt vart som helst, snälla // alternativt // jag har ingen lust att åka till högskolan och sätta mig i skolbänken igen och låtsas vara lika intresserad som alla andra och lägger därför min tid på att utvina de foton som räddats ur min kraschade hårdisk. Huset, eller "the prison", eller "Laboratory of the Soul" avec omgivningar, besöktes sommaren 2007. Jag strövade runt i detta semi-gated-community, besökte kyrkan, åt mat på den typ enda restaurangen (indisk!), klappade strykarkatter och tvättade inte händerna, följde tågrälsen, tummade på grinden och överanalyserade precis allting. Det var så satans trevligt!

"Hundarna skäller om natten
...
Fontänen skjuter upp som en gravsten. POrtklockan låter som en jättelik koskälla. Den skakar och ekar en lång stund efter det att man dragit i strängen. Elva fönster syns mellan den murgrönetäckta träspaljén. En fönsterlucka sattes dit i mitten för symmetrins skull men jag drömmer ofta om det där mystiska rummet som inte finns bakom den stängda fönsterluckan.
...
När jag tittar på den stora gröna järngrinden från mitt fönster förvandlar den sig till en fängelsegrind. En orättvis känsla, eftersom jag vet att jag kan lämna det här stället när jag vill, och eftersom jag vet att människor ofta anklagar ett föremål, eller en person, för att vara hindret när hindret istället alltid finns inom en själv. Trots denna insikt står jag ofta vid fönstret och stirrar på den stora, stängda järngrinden, som om jag hoppades att genom detta kontemplerande uppnå en återspegling av de hinder inom mig som står i vägen för ett fullödigt, öppet liv.
...
Jag valde huset av många skäl."

(Anais Nin, vintern 1931-1932)

Kort därefter såg jag Esbjörn Svensson Trio i Bois de Vincennes, och det var min största konsertupplevelse någonsin.


In July 2007 I visited 2 bis, rue Monbuisson, Louveciennes - the short-term home of Anais Nin, just outside of Paris, during the years when she wrote her first dazzling diaries. It was amazing to walk "her grounds", and to spot the neighbourhood. It was hard to get a clear shot at the actual house - I cirkled around the enrire garden, and got some help to see over the brick wall - amazing! (although renovated..) Has anyone else visited it? Does anyone know anything about the people who apperently live there now? I never conceal my stalker-nerv; I mean; can one really stalk a HOUSE?

torsdag 15 januari 2009

Don't be silly, Toto. Scarecrows don't talk

© "Dorothy", akvarell, akryl, bläck och tusch
(klicka för större - rekommenderas!)


Illustration baserad på barnboken The Wonderful Wizard of Oz (1900) av L. Frank Baum. Jag avstår från att klaga på min dåliga scanner och att mitt macro-objektiv inte lyckas fånga upp nyanserna alls. Tanken med illustrationen var att skapa någon sorts cross-over, mellan Kansas och Oz: det främre busklandskapet passar exempelvis inte ihop med majsfältet rent topografiskt; de flygande aporna har tagit sig igenom tornadon, Dorothy har åldrats, osv.




An illustration based on the children’s novel The Wonderful Wizard of Oz (1900) by L. Frank Baum. I could complain about the poor quality of the scanning, but I don’t have the energy to. The thought behind the illustration was to create some sort of cross-over, between Kansas and the land of Oz: for example the front row bushes doesn’t make a topographic match with the cornfield; the flying monkeys have made their way through the tornado; and Dorothy is now slightly older.

söndag 11 januari 2009

The right thing to say on every dubious occasion

1.0 Allt kött är hö...
Någonting är väldigt väldigt fel. Om man föds 1977 så ska man inte dö 2008. Och om det ändå sker, så ge åtminstone den stora gruppen sörjande någonting att förfäras över. När mormor, morfar, farmor, farfar gick bort var jag antingen för ung för att närma mig sorgen på annat än totalt själviska premisser, eller kunde gilla läget till förmånen att någon som varit väldigt svag och sjuk inte behövde lida längre. Om beskedet x somnade in och kände ingen smärta gavs, så tog jag det till mig och stuvade ned det hårt i fickan - som när B-M dog 2007. Det var o-l-i-d-l-i-g-t, men det gick att ta till sig och stuva ned det djupt.

Men när B, 31 år ung, somnar in som bygdens sista predikant de la poetica, står jag och stampar foten i väntan på en olycksförklaring, ett mord, eller åtminstone ett hot vadsomhelst som skiljer sig från det faktumet att jag och alla andra också ska gå och lägga oss snart och hoppas att få vakna på morgonen. Allt jag tänker är banalt och grumligt och det fastnar inte snyggt på pappret, om det nu är det jag försöker göra här i bloggen - göra fult snyggt. Borde kanske läsa litet Joan Didion snart, det funkade ju bra förra gången.

Jag slet färdig en hemtenta i juridik (?!) under en sittning. Men 1 universitetsadjunkt, 2 psykologer och 1 gymnasielärare och en fruktansvärd mängd mat och glam och allvar suddade ut de få betänkanden jag hade kvar innan jag lade mig och, förvånande nog, vaknade igen.

Ett av de ämnen som avhandlades under kvällen var vilket djur som kommer att bli 2009 års djur. Pingvinen och isbjörnen är vi ju redan färdiga med. Pandan var uppe på förslag, men lades snart ned då K övertalade oss övriga att de: bara kan fortplanta sig en gång per år - och oftast ändå inte vill - lever så pass utspridda att de ändå oftast inte hittar någon partner - inte har en medfödd förståelse av parningsakten och därför måste se till att råka på två andra pandor som redan lärt sig de rätta dansstegen innan den kan adapt&proceed - har ett matsmältningssystem som kan hantera all sorts bambu men envisas att bara äta bambu som blommar - och således är helt ineffektiva..

...dock är den ett hett Pixar-material (stor blöt nos och visuellt snygg). Jag hoppas på ett sirendjur men det kommer väl aldrig att hända. Det värsta scenariot vore dock: rådjuret - som thank God almighty inte är tillräckligt hotat för att kvala in. Om jag råkar på ännu en sådan här figurin mot pastellfärgad medaljongtapet så tror jag att jag måste sdfghjklertyuikhj. Nästan lika illa som Alice-inflationen. Well.



Här synes ofärdiga "The Seagulls", "The Last Yule of Little Dorte" och "Dorothy" huller om buller. Snart! Så!

2.0 ... men innan det är dags att dö
Som jag sa när jag var på Tate: det som inte är i olja känns inte riktigt! (väldigt trångsynt sagt av mig, jag vet! men det är bara en känsla jag har, tätt sammankopplad med prestationsångest och självhat). Sarah Blank har länge varit min oil-on-canvas-artblog-heroine-no.1. Nedan synes hennes senaste tavla, Pulling on Our Ribbons and Hair. Jag vill vara hennes närmaste vän, granne och förstfödda. Hennes exhibit A.

Scannade sidor ur "The Recently Deflowered Girl" (1965) av Edward Gorey lades ut på livejournal häromdagen, men kontot fick snart för mycket trafik och stängdes ned. Bland författaren och illustratören Goreys makabra och mörkt humoristiska edwardiansk-gotiska berättelser är The Gashlycrumb Tinies (en hemskt tjusande ABC-bok om hur tjugosex barnaliv får ett välrimmande slut - finns tillgänglig digitalt här) mycket känd, men det finns sådant som är bättre, love him! Kände inte till hans parodi på etikettböcker, men nu finns bilderna alltså på Accordian Guy:s blog - kolla och get deflowered innan även de försvinner! Lade, på egen risk, ut mina favoriter nedan.





(klicka för större)


3.0 ... måste vi checka ut från hotellet!

Minns Kobras inslag om Sophie Calles Take Care of Yourself. Sårbarhet, identitet och intimitet - det är ju aldrig fel. Såg hennes «L’Hotel» på Tate Modern för några veckor sedan:

In 1981, Sophie Calle spent three weeks working as chambermaid in a hotel in Venice. This allowed her to spy on the guests. Like a detective or crime photographer, she photographs the momentarily unoccupied hotel rooms: she photographs the unmade or never slept in beds, the stray items left in bathrooms, the contents of suitcases and closets; she reads letters left lying in the open, takes photographs of the guests, and does even more. Sophie Calle published the photographs within the diary-like report of her ‹observations,› in the book entitled «Ecrit sur l’image. L’Hotel». Calle turns the viewer or reader into an accomplice of her voyeurism – filling them, too, with the urge to move unobserved through another’s private sphere. Like with many of Sophie Calle’s works, photographs and texts exist in a circular self-referring structure: the objects that Calles mentions in the text are found again in the photographs, but their role as evidence is first established through the telling of the story, whose believability lies solely in the hands of the artist. (Susanne Holschbach, Media Art Net)

Jag har inte kunnat släppa detta. I ett av hotellrummen bodde en man som lämnade ett flertal vykort efter sig, sönderrivna och slängda i papperskorgen. Calle pusslade ihop dem, och budskapet var ungefär "I wish we could have been here together as a family", men han formulerade sig olika i varje kort, blev inte nöjd med någon av formuleringarna, och slängde allihopa.

- Se några av fotografierna här -

Minituös dokumentation, men av någon annan då: är det möjligt att iaktta sitt eget hem på ett liknande sätt? Att kallt registrera saker som förflyttas, byts ut, går sönder - går det att dra slutsatser som inte är uppenbara när man bara upplever sitt liv, utan istället iakttar det? Alltså, inte stöta och blöta faktumet att man blivit dumpad och att disken således inte kommer att bli diskad på några dagar, utan tja... om tio olika böcker ligger på ett bord i flera veckor, men bokmärkena inte flyttas fram, vad betyder det? (dåligt skolexempel kanske, jag orkar inte tänka) Men precis som det går att unvika obekväma ord i en dagbok, kan saker städas undan från ett foto.

obekväma ord: Cirka november 2004 - februari 2005 hade jag en stalker som antingen stod vid fönsterrutan (jag bodde på bottenvåningen med egen ingång) och stirrade ogenerat, bankade på eller försökte bryta sig in genom dörren. Detta skedde på ett högst utstuderat vis, exakt på klockslaget på samma återkommande veckodag. Om jag ringde polisen eller hade någon som sov över för att jag var rädd bytte han snabbt tid/dag. Förutom att jag hädanefter lider av periodisk posttraumatisk stress, har detta med iakttagelse och dokumentation fastnat i mig. Hur mycket kan han ha förstått av vem jag är av att titta på mig i min lägenhet? (följdfråga: var han ens intresserad av vem jag egentligen är? ehe, antagligen inte alls).

Nog nu av detta satans s j ä l v u t v i k !

I've been to the funeral of a 31 year old. I know I can be somewhat naive, but I can't seem to figure this one out. I feel so terrably terrably sad. On the third photo you can se some of the paintings I've been working on the last couple of months. I'm so very slow when it comes to the art thing, but I have a feeling that this will be the year when I'll step it up. The fourth is a painting by the beautiful and talented Sarah Blank, oh how I love her! She's my oil-on-canvas-artblog-heroine-no.1.

Be sure to check out the resently released pirate-scan of Edward Gorey's "The Recently Deflowered Girl" (1965) on the link above. And Sophie Calle's small exhibition «L’Hotel» on Tate Modern, which caught my eye for many reasons: since seeing it I've been questioning the art of observing one's own lifepatterns. If I myself documented changes made in a room by me living in it - would I be able to make sense of myself in a way which doesn't automatically has to do with my inner life?

måndag 5 januari 2009

"Dorothy", work in progress #2




Detalj ur min nya tavla "Dorothy" som, såklart, syftar på den kvinnliga protagonisten i Trollkarlen från Oz. En bättre bild av helheten finns här.

Som ett nöjesprojekt nu i fattiga och stillastående Januari, med slutentor och begravningar som brottas om uppmärksamheten, sitter jag och illustrerar några av mina favoritsagor. De andra jag funderar på att göra är Alice i Underlandet (litet väl uppenbart, jag vet! - ibland är jag så trött på uppmärksamheten den historian får att jag skulle kunna...), Den lille havfrue, Snödrottningen samt Snövit och Rosenröd.

Just for fun, I've started to illustrate some of my favorite childhood stories. The Wizard of Oz is first out, and the image above is a detail from it, which I've played around with a bit. The image in it's entirety is viewable here.

Other stories I've planed to illustrate is Alice's Adventures in Wonderland (of course, how predictable of me...), The Little Mermaid, The Snow Queen and Snow-White and Rose-Red. Which is your favorite fairytale?

söndag 4 januari 2009

Brittisk fältrapport

Med ett fy bubblan, ett spår av helvete också och några tvehornade djävlar, över att plötsligt möta den -18 gradiga kylan, återvänder jag från London, där alla (märk väl att jag är som en häst med skygglappar när jag går på stan, alltså med väldigt begränsad projektion) tjejer hade på sig ballerinaskor/pumps utan strumpor, kofta istället för jacka och med en långhårig kille med typiskt ”pojkvänsutseende” på armen: Ett för övrigt utmärkt kriterium när man ska återge utseendet på någon kan vara att säga att ”han ser ut som en… ja, en pojkvän helt enkelt”, och då vet hela sällskapet (eller, jag sällskapar oftast inte i sällskap, utan gärna med en person i taget) att man syftar på en kille som ser ut, och beter sig ungefär såhär och såhär, eller kanske såhär och såhär. Note to self: måste skriva en komplett tv-series-boyfriends-we-love-to-hate-lista, för att rensa luften, snart.
I utkanten av Kensington Gardens såg jag ett träd på håll som påminde om ett körsbärsträd på väg att blomma. Det kan väl inte vara rätt? Jordbävningar i Skåne, bara ben i London, körsbärsblom i januari… and the story continues.

1.0 Jag köper fina, oumbärliga ytterkläder
Tycker alltid att det är lika bra att köpa någonting, gärna vad som helst, så snabbt som möjligt, och skaka av sig den där oroliga känslan att tänk om resan inte blir så himla bra i slutänden så har jag ju åtminstone köpt det här och det här, som ju var så fint. Det Här och det Här bör gärna vara saker som inte går att köpa någon annanstans än just Där, eller som åtminstone hade fallit på mållinjen p.g.a. för dyr frakt. Annars dröjer trygghetskänslan på sig.

Jag köpte bland annat en onödig vårkappa, i en svårdefinierbar grön (skulle på avstånd kunna anklagas för att tillhöra den bespottade familjen petroluim, men enligt etiketten heter den "sage") färg, med söt krage och jobbigt tyllfoder som snarast ska klippas bort...
... även en hemskt onödig vårkavaj i bomull slank ned, men materialet ser snarare ut som denim. Sedan kunde jag andas ut, the damage was done.


Skålade gott nytt på gamla Leedsklubben Sexbeat i Shoreditch. Alla var häftiga och uppklädda med fjädrar i håret och korsetter och röda naglar och glitter och höga klackar och hattar - bägge slog i taket, och jag bejakade min inre grå mus. Ingen kastade förstulna blickar på den ”erotik” som projicerades på väggarna, så himla duktigt gjort! (...) Åkte tillbaka till hotellet tidigt och läste om Markus Zusaks boktjuv.

Samma natt krossades någon av ett tunnelbanetåg i närheten av min station, så det mesta vad gäller transport var helt ur slag de följande dagarna. På skylten vid avspärningarna stod textat "Due to person under a train the service is closed... etc" Associationer? Min var ungefär your average äventyrsfilm - hjälten svingar sig under tåget och griper tag i (...diamanten? drottningens kidnappade knähund? statsnyckeln?) i sista sekunden - hjältens stålmuskler lämnar ett djupt avtryck i marken - varpå stationen måste spärras av för reparationer. Total förnekelse från min sida, alltså. Säger man så verkligen, due to person under a train? Ja, hur ska man annars säga det. "Due to suicide [då måste ju polisen säkrat förloppet innan] the service is closed..." eller "Due to a brutal murder..." Nej, det finns kanske inget annat sätt att säga det på. Men jag grubblade över den där skylten hela dagen.

1.2 Några ord om museum shop:ar
De är det allra bästa jag vet, always has always will be! Ett av mina drömjobb när jag var liten var att arbeta i en museumshop (ja, det heter väl museumbutik på svenska?). Alltid när jag är i någon sorts storstad försöker jag att besöka dess naturhistoriska museum, Stockholms står högt i kurs, såklart.

Londons Natural History Museum, som jag tultade runt på i x-antal timmar, hade flera butiker anknutna till de olika utställningarna. Fullt förståeligt kraftigt orienterade efter en ung målgrupp, men efter ett tag blir det litet för många gossedjur och suddgummin och t-shirts. Jag stod länge och tummade på en bok som jag verkligen ville ha: en guide för att få ut mesta möjliga av sin valskådning, en underbar bok! (jag har ju bestämt mig för att 2009 ska bli året då jag valskådar för första gången – exakt hur detta ska gå till, praktiskt och ekonomiskt, finns ännu inte med i ekvationen).

Victoria & Albert Museums butik hade nog det dyraste sortimentet och kändes väldigt medveten och ambitiöst, men hade inte så mycket dragningskraft på mig, kanske för att jag var yr efter alla underbara tsarkläder.

Tate Moderns butik däremot – härlig men farlig. Hundratals hyllmeter med konstböcker, how-to-böcker, almanackor och annat finurligt, ville följa med mig hem. Som vanligt efter att ha tittat på en massa underbara tavlor, försjunkigt i medvetandes följsamma skinnmöbel och letat upp en massa svagheter och kickat dem runt mitt inre kvarter, så kände jag mig… ganska nedstämd. Jag retirerade i mitt museumshopsshoppande till tacksam barnslighet och köpte ett plastigt mugg+tallriksset i alla regnbågens färger, samt ett art set med hypotrochoidmallar.

Innan jag åkte hem hälsade jag på Peter Pan och Wendy Darling.

I went to London and all I got was these unnecessary outwear, but I'll love them true, I know I will. I celebrated new year's at Sexbeat in Shoreditch and visited perhaps ten museumshops in total. I love museumshops! If I could live in one, I would. I especially liked the one at Tate, but the one at V/A was highly ambitious too. Finally, Peter Pan and Wendy Darling sends their best